jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#238
25 juli, 2007, 0:57
Filed under: tjo och tjim

Imorgon ska jag träffa faster klockan tre framför tidningskiosken vid 7th avenue, west 32nd street.  

Hej på ett tag,

 —————-

Uppdatering 01:21 (i odräglighetens namn)


MOAHAHA!



#237: oh my god that’s the funky shit
20 juli, 2007, 12:53
Filed under: amour, entropi, inkonsekvenskontroll, män, specialeffekter

Alltså hörni. Kaosteori! Här petar man runt lite semesterlojt efter tänkbara uppslag till kommande uppsatser, drar i lite trådar, och plötsligt faller hela kosmos ned över en. Varför har ingen berättat för mig om denna vetenskapliga skatt, där oordning och ordning växer ur varandra likt siamesiska tvillingar — irreversibla processer, inget står stilla, allt är på väg och är oförutsägbart och icke-linjärt, men inte irrationellt utan snarare en klick matematisk överraskning. Postmodernism goes nature science liksom.
Hör här de kaosteoretiska koncepten: entropi, geometri, gränsöverskridande, kroppsvävnad, kustremsor, mandelbrotsmängder och… blomkål? Kaosteori är vad min farmor hade på klänningen på sextiotalet. Ormbunksmönstrade fraktaler och fjärilseffekter. Nu som vetenskap. Man skulle rent hypotetiskt kunna förvandla varje människa till en matematisk formel. Fullständigt kaotisk, givetvis, och vars visuella simulering skulle vara misstänkt lik ett Rorschachtest. 
Får mig att tänka på en essä ur Ikoner jag läst i samma veva, om en bok av en Rémi Sussan. Där framträder informationsteknologins nyckelgestalter som galna excentriker, lsd-pundare, satanister, bergsbestigande hippies och konstnärsbohemer som föröker lära delfiner att tala. Apropå uppblötta naturvetenskaper då.
Mm, kaos. I en bättre värld vore detta ett utsökt ämne för en magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap: Vårbybibblan och Vintergatan, mikrokosmos och makrokosmos. Så jävla relevant.
Men det är här som det stora vemodet rullar in. Typ.



#236: för de hemlösa och utblottade
10 juli, 2007, 1:03
Filed under: istället

Jag tror att jag har sprungit tio mil de senaste dygnen. Jag är utmattad, och därmed närmre lycka än innan. Det var väl bra.
Och ännu lite mindre dåligt blev det när jag skulle slå upp ett engelskt ord och fastnade med blicken på ”bowery” — namnet på gatan som jag och S inom en snar framtid styr kosan till dådå, ett välbehövligt avbrott från elände och armod i snuskträsket Stockholm.
I Norstedts stora engelsk-svenska ordbok står det:

1 bowery s amer. slumkvarter; the B~ gata och område i New York, uppehållsort för de hemlösa och utblottade
2 bowery adj skuggrik, skuggig

Stämmer nog rätt bra, min faster bor ju liksom i en gammal bordell! (Ja, ”gammal” som i ”före detta” dådå, även om hon råkar vara… ähum… ”massageterapeut”.) Jag förstår inte att jag inte tidigare har ifrågasatt benämningen ”industribadkar” för hennes sexmannabadkar (!), jag har liksom tagit det för helt naturligt att hårt slitande arbetare i den gamla industrin på sjätte våningen i hennes tjugotalshus blev smutsiga och behövde bada i stora badkar under arbetstid, det låter ju jättelogiskt, det lät jättelogiskt innan jag för några månader sedan ansågs tillräckligt gammal för att få ta del av den sanna historien.
Lägg sedan till sexmannabadkaret röda och blå spotlights i taket, tegelvägg och boudoirspegel med sådana där små dimmade glödlampor runtomkring. Bonus:

    – Ibland när man pratar med faster på telefon hör man pistolskott i bakgrunden.
    – Min fasters närmsta granne är ett ungkarlshotell.
    – Ytterdörren är bred som en och en halv vanlig dörr, silversprayad och låses med en stor BJÄLKE.
    – Hissen är så gammal att man måste hålla knappen intryckt ända tills man vill att den ska stanna. Om någon trycker upp/ned hissen samtidigt som man är i den, skakar den så kraftigt att man ramlar. Stannar man för tidigt får man typ klättra upp.
    – Efter att jag var där förra gången för länge sedan sa min faster på telefon: ”Varför saaa du inte att Nick Cave är din husgud, han hänger ju på baren här nere hela tiiden!”

Mm, Bowery är det nya Chelsea Hotel. (Och I am running for the money and the flesh.)



#235
1 juli, 2007, 23:38
Filed under: adel präster borgare bönder, vargtimmen

Oh, socialt fobisk på Östermalm — rymde i panik och fotade nattliga trappuppgångar.

 

 

 

 

Men min magisteruppsats kommer att bli bäst bäst bäst, och ämnet är lite av biblioteks- och informationsvetenskapens antites, därav min övertygelse om beröringspunkterna.
Och ämnet är: KAOS. 
Det är så jag, och när allt annat går åt helvete kommer det här att gå bra, det vet jag.



#234
29 juni, 2007, 21:48
Filed under: stadsliv

Vi kan kalla honom X (som utan min vetskap befunnit sig på min arbetsplats för att testa sig för kondylom): ”Men det var så mycket folk där att jag måste ringa och boka tid istället. När jobbar du? Vi kanske kan ta en fika?”

K: ”Visst, hör av dig när du är där.”

 



#233
27 juni, 2007, 23:51
Filed under: tidsreglering

Klockan på min dator har stannat på 23:14. Trodde inte sådant kunde hända, finns ju varken urverk eller batterier.
Överlag kan man säga att avstannandet blivit mönster hos mig: små kluttar, stilla men återkommande. Små kärnskal, plopp plopp. Små sterila frön. Trist. Men hemtamt. Kanske därför jag blir så förfärad över naturen: herregud, det växer saker ur marken!
Nej, in med allt i små kärnskal. ”Vacker” är mitt favoritord — ett bannlyst ord på skrivarkurser, jag använder det jämt och ständigt. Hata litterär gestaltning, folk skiter väl i ansiktsdrag, det räcker med att säga att karln är vacker. Tomma ord! Blankt och fint, ekar bäst.

Jag jobbar nuförtin 9 to 5, och mer därtill. Arbete dödar kreativitet och associationsförmåga. Sommarjobb — ett slags vinterdvala. Man sminkar över sina sugmärken, slumrar under lysrör. Sådan är lagen, sådant är livet, i några veckor till. Så ock bloggen.



#232
22 juni, 2007, 1:51
Filed under: kroppen

Skulle kunna skriva många rader om mitt sommarjobb, men det hade bara uppfattats som effektsökeri. Då och då får jag en dunk i ryggen av min chef och ett ”hur går det i porrträsket?” Och jag rodnar över att bli påkommen med att inte porrsurfa. Afanisisisisis. Om någon så mycket som nuddar mig kommer jag, utan att passera gå, falla in i djup postklimaktisk dvala. Utan klimax, that is, eller ens ett eggande grundackord.