jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#207
29 april, 2007, 14:50
Filed under: veckan som gick

När jag stod på balkongen i Malmö och stirrade brukade L smyga sig på bakifrån, lägga armen runt min midja och med en svepande gest över landskapet (som var en halvt uppgrävd park full av grävmaskiner) skandera:

En dag min son, kommer allt det här bli ditt.

Jag saknar det. Jag saknar alla svepande gester. Visioner, pilar, riktningar.
Jag är så liten.
Och jag saknar mina versaler. Här kommer de igen.



#8
1 oktober, 2006, 23:16
Filed under: veckan som gick

oh god i wish i had a dog

*
*
*

Veckans trend: Förolämpningar, mer eller mindre listigt utklädda till komplimanger. Samuel lyckades rätt bra med ”bara du kan bära upp ett sådant gräsligt plagg”. I närkamp med somligas tvetydiga sms, som jag av hänsyn låter bli att citera.

*

Veckans oväntade: Min Meatloaflyssnande svennesyster vill att vi ska träffas och sticka ihop. Hon vill dessutom låna min Make up-skiva. Jag höll på att falla av stolen, men tolkar det som ett behjärtansvärt försök till att överbrygga det ju i grunden tråkiga, men minskande, avståndet mellan oss.

*

Veckans naturupplevelse: En söt liten groda på spåret idag. Och alla mystiska kokonger jag hittade i min lägenhet vid gårdagens dammsugning. Jag ska skicka in dem till svenska rymdorganisationen för analys.

*

Veckans sommar: Hösten.

*

Veckans nattsvarta ångest: Fucking van gogh. I närstrid med hans motpol: min plastfars oförskämt trångsynta föräldrar (med tillhörande metaforiska och verkliga huvudklappar). Stoppa åldersrasismen! Jag är sjutusen gånger smartare än dem och, till skillnad från vad de påstår (och bortsett från mina gräsliga kläder dårå), söt även när jag öppnar munnen. Dessutom har jag tillräckligt med självinsikt för att inte skylla allt på balterna när det går åt helvete. Jag hoppas att den kristdemokratiska himlen som de rimligtvis tror på verkligen existerar och att de får BRINNA LÄNGE I HELVETET när den högre makten rättmätigt tilldömt dem dödsstraff för deras odräglighetsmaraton i självbelåtna frustningar. GOD DAMN.

*

Veckans räddning: Samuel. I närstrid med Rachid Taha.

*

Veckans karaktärsdrag: Hänsynsfullhet. (men jorå s’att…)

*

*

*

*