jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#235
1 juli, 2007, 23:38
Filed under: adel präster borgare bönder, vargtimmen

Oh, socialt fobisk på Östermalm — rymde i panik och fotade nattliga trappuppgångar.

 

 

 

 

Men min magisteruppsats kommer att bli bäst bäst bäst, och ämnet är lite av biblioteks- och informationsvetenskapens antites, därav min övertygelse om beröringspunkterna.
Och ämnet är: KAOS. 
Det är så jag, och när allt annat går åt helvete kommer det här att gå bra, det vet jag.

Annonser


#231: Shaggy i örat Harry i hjärtat, missa sin hållplats och traska genom Skärholmen fyra på morgonen: skönhet, smärta, sprit och klarsyn, m.m.
17 juni, 2007, 17:08
Filed under: vargtimmen

 

 

Vi följer ännu våra jordevanor
och samma seder som i Doris dalar.
Vi delar upp vår tid i dag och natt,
vi låtsas gryning, skymning, solnedgång.
Fast rymden runt omkring är evig natt
så stjärnklart kall att de som ännu bo
i Doris dalar aldrig sett dess make
har hjärtat enat sig med kronometern
att följa soluppgång och månuppgång
och bådas nedgång sedd från Doris dal.
Nu är det sommarnatt, midsommarnatt
och folket vakar timme efter timme.
I stora samlingssalen dansar alla
som ej ha spaningsvakt i ändlösheten.
De dansar där tills solen rinner upp
i Doris dal. Då står det plötsligt klart
det fruktansvärda, att hon ej gick upp,
att livet, redan dröm i Doris dalar
är ännu mera dröm i Mimas salar.


 

 

Och danssalongen här i ändlösheten
fylls då av snyftningar och människodrömmar
och öppen gråt som ingen längre döljer.

Var sak får lämna allt den kan av sken
när spegeldansen tråds på spegelben
och skenet öppnar väg i yurgens sal
mot spegelklyfta och mot spegelbild

 

Vår själ förnöts av drömmar, ständigt gnider
vi dröm mot dröm av brist på verklighet,
och varje ny förkonstling blir en stege
mot nästa drömbesatta lufttomhet.

Hon skriver korten, fem små naglar glänsa
som matta lampor genom salens skymning.
Hon säger: skriv ert namn på denna raden här
där ljuset från min blondhet lyser ner.

 

 

Hon ser på mig med det förakt som skönhet
så lätt kan få när den omkring sig ser
hur folk i paragrafers vridna kryckor
i startområdets trappor kravlar upp och ner.
Mot nödutgången hän mot andra världar
ser hon dem jämt försvinna fler och fler.

Den stora löjligheten i att leva
står då så tydlig för varenda en
som år för år försökt att nå en reva
som släpper in en glimt av hoppets sken
i denna hall där nummeremigranter
far upp var gång de hör
en rymdrakets siren.

 

 

Mitt första möte med Doris lyser
med ljus som kan försköna själva ljuset.
Men låt mig enkelt säga att mitt första
och lika enkla möte med min Doris
nu är en bild som var och en kan se
framför sig varje dag i alla hallar
som slussar flyktingar till startområdet
för nödutfärderna till tundreklotet

O, kunde vi nå åter till vår bas,



#113
21 januari, 2007, 3:23
Filed under: vargtimmen

det är jag som är den där elaka tomten. som gör hyss om man inte mutar mig med gröt.



#93
6 januari, 2007, 3:32
Filed under: aj, ansvar, vargtimmen

jag har ångrat mig angående nyårslöftet.
mitt nyårslöfte blir att aldrig någonsin mer vara patetisk.
kanhända krävs det ytterligare ett klosterbesök.

birgittasv-v.jpg



#88
4 januari, 2007, 3:50
Filed under: vargtimmen

att tvinga sig själv att åtminstone någon natt i veckan gå och lägga sig innan vargtimmen hade varit ett bra nyårslöfte annars