jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#98
11 januari, 2007, 1:47
Filed under: korv, uppstoppade djur

jag blir så lycklig av den där excentrikerboken jag fick av martin. om korvhandlaren hasse till exempel:

Olika ödets lotter falla.
Feta korvar sökte alla.
Mången nådde lyckans höjd.
Andra fick gå som en falukorv böjd.
Alla är vi korvar i Herrens skafferi.
En del äro onda och ska till rökeri.
Men tror Du den är ond, som smakar illa.
Eller är den god, som smakar gott.

Ramsorna är Hasses sätt att kommunicera med kunderna. En sorts teater! Han anpassar ramsorna efter personerna som står mitt emot honom och han söker alltid ögonkontakt.
”Det här är livets teater, till skillnad från Kungliga Teatern i Stockholm som betalas av makthavarna!” säger Hasse. ”Det här är folkets teater och jag tror att jag sår ett korn i människorna. Sen får prästerna skörda. Hälften av dom som lyssnar vrider sig av skratt och andra hälften som förstår vad jag pratar om, gråter. Jag ser tårarna i ögonen på dom!
När jag står bakom korvbordet är jag kung över alla korvarna. Precis varenda liten korv kan jag befalla. En del halshugger jag, andra blåser jag upp och en del för jag ända upp till himmelen.

åh, hasse! en annan jättebra är jan-erik, som bor

tillsammans med katten och sexhundra uppstoppade djur och fåglar. Här finns allt från vanliga småfåglar som domherrar, talgoxar, gråsparvar, grönfinkar, bofinkar, bergfinkar och gråsiskor till sällsynta rovfåglar och ugglor. Bredvid sängen står en ståtlig kungsörn och på ett bord i sovrummet vesslor, hermeliner och ripor i vinterskrud. I källaren finns det rovfåglar och ugglor, orrar och tjädrar, mårdar och illrar, harar och rävar och en hel soffa full med sjöfåglar. Åt vilket håll jag än vänder mig står det uppstoppade fåglar och däggdjur. Till och med några fiskar och ormar.
En höstnatt 1980 stals nästan hela Jan-Eriks samling. Hela hans värld rasade samman med svår depression som följd.

åh, jan-erik.

(utdragen ur Åke Mokvists De ovanliga: människor som går mot strömmen)

Annonser


#89

jag önskar att det fanns någon jag kunde mörda av ilska. tvingades dela tunnelbanevagn med en störd jävla gubbe som satt hela vägen från slussen och orerade om hur hemskt det var att vara svensk i vårberg med alla invandrare. och han orerade högt, för jag satt i ena änden av vagnen och han i andra. och först försökte jag att ignorera honom, för han var uppenbarligen störd i huvet på riktigt. men sen kände jag mig mer och mer som den fega svenska bruden som bara ger tyst medhåll och jag såg hur alla skruvade på sig i vagnen och merparten tillhörde målgruppen för hans ord. och till slut fick jag ett av mina berömda rättvisepatosexplosioner och jag sa till mannen mitt emot mig att ”nu ska jag faan gå och säga till honom”. och jag reste mig och gick med extra klampande stora steg genom vagnen, så att ingen skulle missa, och jag gjorde vilda gester med armarna och pekade på honom och sen liksom bara hörrudu och håller du käften din skithög och skäms över att bo i det här jävla skitlandet med skithögar som du och så vidare och så vidare och jag skrek på darrande stämband, och det var knappast en raffinerad retorik, faktiskt riktigt pinsam, men det var åtminstone patos deluxe. och precis när jag trodde att jag ägde hela tunnelbanevagnen och nästan väntade på applåder, smög sig en kvinna förbi som skulle av i bredäng och hon sa: ”jag håller med dig.” och jag trodde förstås att hon menade mig, så när hon istället klappade mannen på ryggen höll jag på att falla sönder och jag skrek att hon var feg och patetisk och folk satt förmodligen och skrattade åt hur arg jag var och hon sa det förutsägbara ”han säger bara vad alla andra tänker” och det var en vanlig jävla medelålders morsa och åh jag är så arg arg arg arg arg på jävla skitsverige och på att jag alltid uttrycker mig så plumpt när jag är arg att ingen kan ta mig på allvar.

 



#46
3 december, 2006, 23:46
Filed under: bibliotekarier, uppstoppade djur

men här:

Intervju med f.d. sockenbibliotekarie herr Andersson, Forskärla, Listerby (1974) 

(eller här)



#27
12 november, 2006, 20:33
Filed under: uppstoppade djur

väldigt konstig fest igår i abonnerad låg- och mellanstadieskola. lokalen såg ut som the love boat, fast man smög omkring bland uppstoppade djur och leriga barnstövlar. husbandet scendrag (!) öppnade starkt med it takes a fool to remain sane.
man skulle kunna säga att miljön gjorde oss till barn på nytt – jag och johannes krockade (!) och jag vaknade med en ömmande bula i pannan, precis som på den gamla goda blåmärkstiden. 

 uggla

 johannes och ugglan.

sidensvans

 det går för mig framför sidensvansen.

ekorre

bakom kandelabern: en ekorre.