jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#184
1 april, 2007, 1:43
Filed under: repris, twin peaks på riktigt

eftersom jag har dåligt samvete över alla harpluttar som utgjort de senaste inläggen (jag skriver uppsats!) kommer här en personlig favorit i repris, aldrig publicerad på denna sida dock – mina googlesökningar, alltså de som syns i sökrutan när man börjar skriva – i haikuform, och som pausmusik – gnola gärna med – innan jag skriver nästa SERIÖSA inlägg, om bibliotekariefloskler. det blev fel från början, men jag låter det stå kvar som historisk kuriosa:

 ”blod i örat”, ”bru-
sa upp”+småsaker, ”bru-
stet hjärta!, ”ernst kirsch-

steiger”, ”hypnago-
ga tillståndet”, ”hälsans stig”,
”isens svaga punkt-

er”, ”nekrofil nar-
cissism”, ”skrattar helst”, ”tiger-
balsam under föt-

terna”, ”vackraste
körsången”, ”we are near, Lord”,
allergimediciner,
alvedon+al-

kohol, barockträd-
gård, blodvatten, bänkdisk-
maskin, börjor, coc-

illana+al-
kohol, cykel, errorsafe,
eurovision song,

excentrism, fantas-
matisk, festtips, happy gu-
ru, id-märkt, kul-

lager, plockmat, re-
ning+reinkarnation,
rullator, samfäl-

lighetsförening,
strökatt, strövkatt, tajga, tårt-
botten, ullhårskap-

pan, virusinfek-
tion, vispgrädde+mandel-
massa+pekan-

nötter+sirap
(Jag tror att jag är rätt så
störd i huvudet)

Annonser


#158: sex machine
26 februari, 2007, 15:54
Filed under: twin peaks på riktigt

och om jag igår fick mitt livs bästa sms, slår ingenting mitt uppvaknande imorse.
jag skrev i julas om företaget som specialiserar sig på automatisk uppläsning av sms till hemtelefoner. själv fick jag ett meddelande som löd ”luder”, men hann aldrig anteckna avsändarens telefonnummer.
antog jag välvilligt att ”luder” egentligen var ett ”god jul” som den digitala rösten förvrängt till oigenkännlighet. efter morgonens händelse är jag dock inte lika säker på det. klockan 07.00 (!) ringde nämligen telefonen, och när jag svarade rullade en liknande uppläsning igång. den här gången var maskinen förbluffande vältalig och levererade i bästa fröken ur-stil hela snoppdikten från mitt föregående inlägg. hela snoppdikten!
hela snoppdikten.

vad har jag för rätt att kräva någonting mer av det här livet.



#151: till fots gick jag genom saolsystemen
20 februari, 2007, 16:30
Filed under: fascination, språkvård, twin peaks på riktigt

i onsdags hade jag och j en diskussion om hur det var att växa upp med föräldrar som i varje fråga var tvungna att gå till botten genom att rådfråga ett referensverk. dels för att de faktiskt ville veta, men kanske framförallt för att de ville bevisa att de hade rätt.
i sammanhanget: gjorde en typisk felläsning idag – en textrad som löd ”brist på sol” kunde jag inte för mitt liv läsa som något annat än ett felstavat ”brist på saol”. jag rättade den (!!!) med pennan jag för ögonblicket höll i handen. det tog mig säkert fem omläsningar innan jag förstod att det var solsken som åsyftades, inte svenska akademiens ordlista. inte ens nu är jag helt säker.

tillvaron är ofta misstänkt lik *NEDSLAG I KONSTHISTORIEN NUMERO DEUX*. vid första anblick bara anar man att någonting inte riktigt stämmer, man kanske till och med misstar det för realism.
tills man märker (om man någonsin märker) att skuggorna är målade åt fel håll.



#89

jag önskar att det fanns någon jag kunde mörda av ilska. tvingades dela tunnelbanevagn med en störd jävla gubbe som satt hela vägen från slussen och orerade om hur hemskt det var att vara svensk i vårberg med alla invandrare. och han orerade högt, för jag satt i ena änden av vagnen och han i andra. och först försökte jag att ignorera honom, för han var uppenbarligen störd i huvet på riktigt. men sen kände jag mig mer och mer som den fega svenska bruden som bara ger tyst medhåll och jag såg hur alla skruvade på sig i vagnen och merparten tillhörde målgruppen för hans ord. och till slut fick jag ett av mina berömda rättvisepatosexplosioner och jag sa till mannen mitt emot mig att ”nu ska jag faan gå och säga till honom”. och jag reste mig och gick med extra klampande stora steg genom vagnen, så att ingen skulle missa, och jag gjorde vilda gester med armarna och pekade på honom och sen liksom bara hörrudu och håller du käften din skithög och skäms över att bo i det här jävla skitlandet med skithögar som du och så vidare och så vidare och jag skrek på darrande stämband, och det var knappast en raffinerad retorik, faktiskt riktigt pinsam, men det var åtminstone patos deluxe. och precis när jag trodde att jag ägde hela tunnelbanevagnen och nästan väntade på applåder, smög sig en kvinna förbi som skulle av i bredäng och hon sa: ”jag håller med dig.” och jag trodde förstås att hon menade mig, så när hon istället klappade mannen på ryggen höll jag på att falla sönder och jag skrek att hon var feg och patetisk och folk satt förmodligen och skrattade åt hur arg jag var och hon sa det förutsägbara ”han säger bara vad alla andra tänker” och det var en vanlig jävla medelålders morsa och åh jag är så arg arg arg arg arg på jävla skitsverige och på att jag alltid uttrycker mig så plumpt när jag är arg att ingen kan ta mig på allvar.

 



#41
26 november, 2006, 14:44
Filed under: mormorsmoln, twin peaks på riktigt, Uncategorized

det är hejdlöst roligt att läsa wordpress sammanställning av söktermer till den här sidan. min favorit är nog ”kärlek,knullar , döden”. jag hoppas att personen ifråga fann vad han eller hon sökte efter. tror jag. 

nostalgichock! fikade med faster och kom in på den gången då tjugo fanatiska baptister i ett hotellrum någonstans i south carolina tryckte upp mig mot ett hörn och försökte frälsa mig (med vevande armar, rullande ögon och en hemskt massa hallelujah).
efter fikat åkte jag hem och tittade på gamla foton från tennessee. en del är verkligen rätt fantastiska:

patsy   whitt   judy   jody 

rebecka  Future Homemakers of America

för övrigt är större delen av mänskligheten rutten.
mormor var superkommunist och vägrade av principskäl köpa sin lägenhet då grannarna ville omvandla till bostadsrätter. de var hemskt otrevliga mot både mormor och mamma av den anledningen, fast att det egentligen, nu när hon dog (efter att ha glömts bort av hemtjänsten), var till deras fördel. eftersom det är de som får sälja den, inte vi.
mormor har bott i den där jädrans lägenheten sedan trettitalet, mamma har växt upp där, och när jag själv tänker på mormor i bilder är bland det första som dyker upp hennes lägenhet med medaljongtapeterna.
nu har bostadsrättsföreningen fixat homestyling (!), samt nya golv och tapeter, och essingemäklarna har lagt ut bilderna på sin hemsida. jag säger er: stockholmsvitt är det nya ariskt. visserligen var mormor en sådan programmatisk ateist att det blir omöjligt att tänka sig henne sitta på ett moln och titta ned på världen. men åh. det gör ont i hjärtat.

aj.