jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#239
19 augusti, 2007, 22:53
Filed under: tidsreglering

Första tanken är att taket är för lågt. Taket måste antingen målas eller klyvas.
Inga sprickor i väggen, inga bubblor i golvet, släta trottoarer, akvarellfärger. 
Det luktar avlopp i min lägenhet. Drar upp persiennerna och tar av mig kläderna, ingen kommer ändå att titta in.
Jag är glad över att vara hemma. Skönt att slippa svälja hundra procents luftfuktighet med varje andetag och skönt att slippa heja på varenda människa som passerar på gatan.
Men jag tycker mycket om den där märkliga staden. Av alla heterosexuella maktmanifestationer är skyskrapan den bästa. Och om New York är förälskat i sig självt är det en förmätenhet man gärna står ut med.
Det bästa med resan var James, en person jag aldrig fick träffa men höra ett tiotal telefonsvararmeddelanden från — alla lät berusade och var på någon bisarr variant av svenska som jag tippar att han lärt sig framför typ Titanic.
James: en avdankad såpaskådis av Days of Our Lives-rang som nuförtin försörjer sig som reklamröst. Han tycker mycket om släta trottoarer och akvarellfärger och följdriktigt är hans stora besatthet Sverige och svenskar. Utan att överhuvudtaget ha några personliga band hit (han har aldrig varit här) har han fått för sig att Sverige är det nya Hellas och mänsklighetens ståtligaste civilisation. Han har, utöver att lära sig ”svenska”, lyckats nästla sig in i Amerika-filialen av Hästens sängar, samt börjat stalka min faster som numera drar sig för att svara när hon ser hans nummer.
”Häj, dät herr vor Jam-äss,” börjar alla hans meddelanden. ”Jam-äss” är James svenska namn, det är liksom lite Dansar-med-vargar över honom. När Ingmar Bergman dog lämnade han tre berusade och vördnadsfulla meddelanden på rad. I de två första skälvde han av sorg: ”Hä-äj, dät herr vor Jam-äss. Jeg err so lä-ädsun. So lädsssun-un.” Men det var först i det tredje som han nämnde att det var Ingmar han syftade på, ”men ni seckert ju furrstarr, det furrstarr jeg.”
Åh, Jam-äss. Varje gång jag frågade om vi skulle träffa honom snart började faster skruva på sig och byta ämne. 
I Chinatown köpte jag en kartong lyckokakor och åt i tillfällig avsky för altruismen upp alla själv. Det var en ganska obehaglig upplevelse, men slug. För nu är mina lyckonummer 34, 13, 4, 17, 9, 30, 5, 10, 15, 22, 36, 40, 44, 6, 18, 4, 33, 2, 20, 34, 27, 44, 29, 5, 34, 25, 14, 4, 28, 6, 7, 9, 15, 25, 36, 41, 34, 11, 7, 28, 38, 9, 20, 34, 12, 7, 38, 2, 40, 23, 14, 8, 37, 6, 17, 5, 33, 28, 19, 2, 8, 17, 2, 38, 9, 4, 2, 34, 17, 28, 39, 4, 22, 27, 41, 38, 5, 16, 32, 12, 4, 27, 49 och 14.
Men jaja åsså vidare åsså vidare åsså vidare åsså vidare.
Min så kallade iinre resa (hähä) blev väl hur som helst snarare en cirkelgång än en linear progression. En inre piruett, skulle man kanske kunna kalla den (om man är mycket mycket välvillig).
Nåväl. Ur led var tiden, ve att jag vred den rätt igen.



#233
27 juni, 2007, 23:51
Filed under: tidsreglering

Klockan på min dator har stannat på 23:14. Trodde inte sådant kunde hända, finns ju varken urverk eller batterier.
Överlag kan man säga att avstannandet blivit mönster hos mig: små kluttar, stilla men återkommande. Små kärnskal, plopp plopp. Små sterila frön. Trist. Men hemtamt. Kanske därför jag blir så förfärad över naturen: herregud, det växer saker ur marken!
Nej, in med allt i små kärnskal. ”Vacker” är mitt favoritord — ett bannlyst ord på skrivarkurser, jag använder det jämt och ständigt. Hata litterär gestaltning, folk skiter väl i ansiktsdrag, det räcker med att säga att karln är vacker. Tomma ord! Blankt och fint, ekar bäst.

Jag jobbar nuförtin 9 to 5, och mer därtill. Arbete dödar kreativitet och associationsförmåga. Sommarjobb — ett slags vinterdvala. Man sminkar över sina sugmärken, slumrar under lysrör. Sådan är lagen, sådant är livet, i några veckor till. Så ock bloggen.



#122: ”‘ska vi klämma en bulle?’ – ‘ta en taxi, menar du?'”
28 januari, 2007, 23:35
Filed under: tidsreglering

morsning,
på loppis å krischade slangbibel från sjuttitalet. luktade stövelpommac, men var världens flin visaresej, typ bättre än påvens special (trots att en annan var lite i stöten).
å på vägen hem tog man på sej björnfittan med hög svansföring (dissa sossesnöret för spenaten). måste tänka på stativet – en annan har ju norrsken i bollen vetja. e ju inte felvaggad liksom. e ju inte raspig i roten, råskalad under pirkan, slirig i tomaten, tiltad i pallet, torvig i kålroten, vissen i plymen.
som vissa andra.
nä, inget damm på hattparkeringen här inte. ingen kokos i tomaten, slask i melonen, smolk på hypofysen. inget vaj på toppventilen, om du hajar.
äh beng, finns inget spackel till daggmasken, måste älga till maggan. man e väl gourmand! lika bra å köpa drulleförsäkring när man ändå e igång. kanske får en annan pimpla i lårviken ikväll – även en hjärnknutte som undertecknad kan behöva sig en biff.
blodig.



#57
9 december, 2006, 14:47
Filed under: tidsreglering

– oväntaddödavnågonmanintekändepåettnäraplanmensågoftaochsomvarjätteung-vokabulären, var är du? 

– inte här. 

– okej, nähä. jamen då pratar vi om något annat då. 

(jag vet verkligen inte hur jag ska förhålla mig till detta. ge mig ett citat allan

*

när jag gick i mellanstadiet sprang folk omkring i mjukisbyxor. nu blir folk vuxna när de fått sin första mens, precis som förr i tiden.
jag skulle så gärna vilja ha en smart barnkompis. åh björk mirjamsdotter, bli min kompis och berätta för mig om tolvårslivet. det fanns ingen poet omkring mig när jag var tolv, så jag förstod det aldrig.

institutioinssekreterare görel ringde förresten upp mig igår kväll igen och hörde efter hur jag mådde. då började man ju nästan gråta bara av den fina gesten.



#44
29 november, 2006, 23:33
Filed under: tidsreglering, tunnelbanan

tidsreglering
det är inte science fiction, det är bredäng.

när jag åkte hem med tunnelbanan idag lutade jag mig mot dörrarna – och ramlade ut! tåget bara åkte iväg, lämnade mig i tunneln med min förfäran. och det var kallt och mörkt och blött och jag kände mig extra mycket ensam.
men det gjorde inget, för det var åtminstone hemskt oväntat. 

citationstecken är bra. man kan sätta dem kring valda meningar, som denna:

”come on baby fuck me gooood”

så kan man säga att det är från en låt av bwp.