jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#226
30 maj, 2007, 22:08
Filed under: Kulturen, tiden

Jag och hundra skrynkliga män (som vanligt) på föreläsning på ABF. Och ofta lät det ungefär som om de buktalades av den där Kulturen 2.0 som jag ju nyss dissade. ”Den som är beläst borde väl rimligtvis kunna uttala sig med större säkerhet om vad som utgör bra litteratur, än den som inte är det.” Eller: ”En 75-åring borde väl rimligtvis ha tillräckligt mycket större erfarenhet än en 20-åring för att hellre, och med större tillförlitlighet, kunna formulera kulturpolitiska visioner.” (Citat ABF:s 75:åriga styrelseordförande…) 
Först trodde jag att större delen av publiken satt och nickade instämmande till precis allt vad de två vid podiet sa. Sedan förstod jag att de inte alls nickade, utan hade parkinson, och fick dåligt samvete över att jag tyckte att detta var roligt.
Det är verkligen jobbigt med folk som gör upplevelsen av verkligheten till en funktion av tiden. Enbart. ”Jaså? Så du har upplevt 80-, 90- och 00-talet? Jamen serru, jag har upplevt alla dessa, PLUS 30-, 40-, 50-, 60- och 70-talet!”
No offense, levnadsvisdom i all ära, men kanske följer inte denna levnadsvisdom ett linjärt förlopp, och kanske blir det problematiskt att jämföra en 20-åring på 50-talet mot en dito femtio år senare, eller att jämföra en 75-årings varseblivning av 00-talet med en 25-årings. Man behöver förresten inte göra det till enbart en fråga om varseblivning. Det här är en jädrans åldersrasism som jag blir argare och argare på.
Och angående litteraturfrågan orkar inte ens min missbildade tå yttra en suck. 
I övrigt finns det verkligen mycket i mossigheten på ABF som jag gillar. Kanske är det, när allt kommer kring, mer gubbe än tant jag är. Eller så är det bara en form av exotism (man ser ju aldrig de riktigt gamla gubbarna på stan). När man ogillar det som sägs kan man i varje fall roa sig med att studera klädstilar: perfektion! Som herrn snett framför mig – plommonlila skor, syrénfärgade byxor och violetta leverfläckar. Dessutom frenetiskt antecknande i ett rosa postit-block. Man ba Shakespeare hallååå, all the world’s a stage liksom.



#203
25 april, 2007, 2:07
Filed under: bibliotekarier, tiden

promenerade förbi mitt och s gamla kvarter i mårtensdal idag, och de hade sprängt bort precis allting. kändes konstigt. fast kanske bra. jag blir oftast mer vemodig av att se gamla hus som jag bott i stå kvar, än att märka att de faktiskt försvann med mig.
gropen som är där nu vore en ganska romantisk plats att stå vid och minnas sina ungdomsår, men den äts väl snart upp av sjöstaden. sjöstaden, som för övrigt är lika död som för två år sedan, bortsett från två nyöppnade affärer: lyxigt och mysigt, respektive happiness in a bag. ähum. det är verkligen höginkomsttagarnas wild frontier.
på andra sidan vattnet träffade jag en solidarisk bibliotekarie på solidaritetsrörelsens bibliotek, där jag skulle låna en kursbok. när hon såg att det var en bok om upphovsrätt, och hörde att jag läste till bibliotekarie, blev hon till sig som bara en bibliotekarie kan bli och började visa specialsamlingarna och bjöd med mig på deras lunchseminarium om creative commons. fint fint fint. världen kan även ta sig skepnad av en kärleksfull famn.