jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#112
20 januari, 2007, 17:03
Filed under: allt, skogen

samuel visade mig sin julklappsbok, allt av martina lowden. den hade 628 förgyllda sidor och förstameningen var ”jag hatar postmodernismerna.” martina själv är ett 23-årigt underbarn. min hatkärlek till prettofasoner gjorde det förstås omöjligt för mig att motstå denna bok, och eftersom den inte hade kommit till biblioteken än beställde jag den från förlaget.
igår gick jag till kött-vivo i bredäng och hämtade ut den. sedan spenderade jag min asociala fredagskväll med den och den motsvarar alla mina förväntningar. jag blir rädd för martina, men samtidigt identifierar jag mig så att jag blir rörd. hon är hundra gånger smartare än jag, och tusen gånger mer bildad. i övrigt är hon jag. åtminstone var hon det igår kväll.

i veckan: jag undviker telefoner. vet att jag inte kommer att svara, så jag lämnar dem hemma. istället går jag på hajk.
i skogen: i skogen trivs jag. väldigt underligt, eftersom jag vanligtvis vantrivs förskräckligt i alla ickeurbaniserade miljöer. men så länge det är nära till förortens asfalterade återhållsamhet blir allting bättre av barr. jag älskar bredängsskogen.
i bredängsskogen har jag:

-suttit vid ett träsk, som liknade en tjärn, och grinat klockan tolv på natten.
-skrivit bra saker.
-hittat min syster sittandes på ett berg med en bok om företagsekonomi.
-slängt mig i en buske för att en svettig gammal kärlek oförhappandes kommit gående.

allting blir så symbolladdat i bredängsskogen. vad heter bredängsskogen egentligen? det borde vara något stort och hemlighetsfullt. kom gärna med förslag.

men nu ska jag spräcka bubblan. göra mig fin och dricka vin. idka serotonin.
hej på ett tag.