jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#91: att tukta en argbigga
5 januari, 2007, 15:20
Filed under: bloody motherfucking asshole, shakespeare

nu känner jag mig bara dum och bortgjord. jag vet att jag egentligen inte borde det, för jag skulle försvara själva reaktionen in i döden. men ändå känner jag mig dum.
mitt fantastiska kontrollbehov klarar inte av att jag blir förbannad. och att jag, när jag blir förbannad, retirerar till tonåringsvokabulär.
åh, jag skäms så över att jag inte kunde få ur mig något vettigare än en massa svordomar. och i ett sms jag skrev precis efter att jag gått av tunnelbanan kallade jag mannen för ”rassesvin”. rassesvin??? herregud, vilket årtionde lever jag i egentligen? och är jag femton eller tjugofem?
åh, jag skäms så över mig själv. uuuuh. södertörn som har så många konstiga retorikkurser borde verkligen anordna en ”retorik för rasande”.

the cannons have their bowels full of wrath,
and ready mounted are they to spit forth
their iron indignation ‘gainst your walls