jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#222
26 maj, 2007, 1:35
Filed under: repris

Vem vill ha säger tuppenja

Annonser


#211
4 maj, 2007, 14:02
Filed under: repris

Provtagning i morse. Som vanligt envisades de med att jag skulle komma dit på fastande mage, och ingen ska tro att de kan förvänta sig något av mig på fastande mage, men även om – och detta säger jag med emfas – jag hade haft kistan full med redig husmanskost, hade det som följde varit en tillräcklig katalysator för min vårdrelaterade panikmekanism.
Borde ha anat oråd redan i receptionen. Jag var helt ensam på mottagningen, och när receptionstanten fick reda på mitt ärende sade hon med ett [alltför] generat leende att jag ”skulle gå runt”.
Jag gick runt ett hörn, där samma receptionstant mötte mig med samma generade leende. Det var alltså hon som skulle sticka nålen i mig. Det dök även upp – och nu började det bli verkligt oroväckande – en till kvinna, med endast några få grå testar på huvudet och läppstift utsmetat över kinderna. Liknade farmor under sina sista levnadsdagar, det vill säga hon tycktes på tok för gammal för precisionsarbete. 
Eftersom båda ”sköterskorna” talade på bred skånska, och den ena var så mycket äldre än den andra, förvandlades de i mitt huvud till mor och dotter. Jag föreställde mig hur modern alltid hade velat bli sjuksköterska, men att det inte hade funnits möjligheter för henne att bli det (”när seklet var ungt”), och att hon nu såg sin gamla dröm förverkligas genom sin dotter, och att dottern tagit chansen – när alla ordinarie anställda var på sjuksköterskekonferens – att bjuda in sin mor som praktikant för en dag. Dottern var förstås inget annat än receptionstant, men hon ville inte förstöra sin gamla moders illusioner.
Ja, det var svårt att inte få vatten på sin kvarn, för ”modern” verkade sådär nervöst käck, och ”dottern” började ställa suspekta frågor till modern: ”Kommärr deu ejhååg hoorr män görr?” Och morsan liksom ba: ”Uujuj, det ärr änte lätt sådänt här juu, det skä män väta.”
”Hehe, nä…” sade jag och svalde. Och när dottern började med sin svada blev jag knappast lugnare. Jag berättade om förra gången jag tog blodprov: de daskade till mig så att jag blev blå, stack två gånger på vardera arm utan att hitta någon ven, och efter sju rör föll mitt huvud livlöst över kanylen. Sedan bar de mig, med stora plåster, genom väntrummet.
Dottern blev kritvit i ansiktet när hon hörde detta och tittade storögt på mina ännu vitare och venlösa armveck. ”Dä kommärr aldrri geu,” sa hon resignerat. Men den stolta modern, med sina två hårtestar glänsande under lysrören, kluckade uppmuntrande bakom axeln: ”Jao tyckärr dä särr jiättebrrau ut, män dä kanske barrä ärr jau?” Ja, det kanske bara är du.
”Männs doo horr män görr?” frågade dottern mamman, som började greja med provrören bakom henne. ”Jao trrorr dä. Ujuj.” Hon skrattade sitt stora läppstiftsleende mot mig. Som skräckversionen av Florence Nightinggale kom hon med brickan till dottern, som började tala för sig själv: ”Bleuaa rrörret, rrrööda, åsså geula rörret…” Hon talade mycket långsamt och liksom låtsades som att hon, genom att hela tiden påpeka vad det var hon gjorde (jag ville inte veta!), hade full kontroll, fast att man tänkte att hon egentligen bara ville vinna tid att tänka över vad det var hon faktiskt borde göra. Och hela tiden mamman bakom axeln: ”Jajja, vorr de såhääärrr man gjårrde?”
”Jao stickärr än gång,” sa dottern, ”eo om dät änte funkarr skäckarr vi däj till vårrdcäntrraulen – därr kan deom sånt härr, deom görr dät varrje daug.” (Tjo,  där fick man för att man försökte komma undan remisstvånget via en suspekt privatmottagning!)
”Skau vi tau dän fajna dåe?” viskade modern bakom axeln. Menande blickar blixtrade ut från dottern. Modern svarade generat på sin egen fråga. ”Naj.. just ju.. vi tarr den grråva.” (Vad hade hänt med den fina kanylen, undrar jag? Eller var det hela bara en sadistisk lek?)
De körde alltså ner den grova kanylen i min tunna tunna ådra. Blodet tog som vanligt slut efter två rör, så att de var tvungna att gojsa ut resten (be mig inte precisera ”gojsa”). ”Tittau peu båtarrna, seu fiint de läggär i hämnän!” tjöt mamman. Och jag tittade, men trots det klara vädret förvrängdes allt till ett turnerskt dis, och båtarna försvann en efter en. Som vanligt. Tror bannemej att jag hade klarat det om det inte vore för att de var tvungna att verbalisera alla sina osäkerhetskänslor för mig, som om de bara lekte praktik, som om den riktiga sköterskan låg bakbunden under receptionsdisken.
Man hade kunnat rippa hela scenen rakt av och lägga skrattmaskiner på det. Kanske varva med inklipp av mitt grå ansikte och lägga någon accelererande grekisk dans som bakgrundsslinga.
Efter att de släpat upp mitt avsvimmade jag på britsen blev mamman alltmer den exalterade femåriga flickan som tyckte det var höjden av spänning att få springa in i fikarummet efter vatten och sockerbitar. Nästan så att hon stack en låtsastemp i munnen på mig av bara farten. ”Jäädu härr svimmarr dä hälä tiin! Ävään steurra karrlar svimmarr härr!” (No shit?)
Vi tar citatet ovan en gång till:
”Jao stickärr än gång, eo om dät änte funkarr skäckarr vi däj till vårrdcäntrraulen – därr kan deom sånt härr, deom görr dät varrje daug.”



#184
1 april, 2007, 1:43
Filed under: repris, twin peaks på riktigt

eftersom jag har dåligt samvete över alla harpluttar som utgjort de senaste inläggen (jag skriver uppsats!) kommer här en personlig favorit i repris, aldrig publicerad på denna sida dock – mina googlesökningar, alltså de som syns i sökrutan när man börjar skriva – i haikuform, och som pausmusik – gnola gärna med – innan jag skriver nästa SERIÖSA inlägg, om bibliotekariefloskler. det blev fel från början, men jag låter det stå kvar som historisk kuriosa:

 ”blod i örat”, ”bru-
sa upp”+småsaker, ”bru-
stet hjärta!, ”ernst kirsch-

steiger”, ”hypnago-
ga tillståndet”, ”hälsans stig”,
”isens svaga punkt-

er”, ”nekrofil nar-
cissism”, ”skrattar helst”, ”tiger-
balsam under föt-

terna”, ”vackraste
körsången”, ”we are near, Lord”,
allergimediciner,
alvedon+al-

kohol, barockträd-
gård, blodvatten, bänkdisk-
maskin, börjor, coc-

illana+al-
kohol, cykel, errorsafe,
eurovision song,

excentrism, fantas-
matisk, festtips, happy gu-
ru, id-märkt, kul-

lager, plockmat, re-
ning+reinkarnation,
rullator, samfäl-

lighetsförening,
strökatt, strövkatt, tajga, tårt-
botten, ullhårskap-

pan, virusinfek-
tion, vispgrädde+mandel-
massa+pekan-

nötter+sirap
(Jag tror att jag är rätt så
störd i huvudet)



#167
8 mars, 2007, 23:44
Filed under: repris

sms från herr p. till karin:

K.
Repris av p om
Oddner ikväll.
  P.

sms från karin till herr p.:

Och repris av
Hästmannen
idag, tvåan kl
16.20. Något för
dig, om du inte
redan sett den.

skall sättas in i sammanhanget att senaste gången vi hörde av varandra var för över en månad sedan, och då sprang jag gråtande ut ur hans lägenhet, med all rätt.
jag måste verkligen sakna alla aggressivitetsgener. skulle vilja vara arg och hata hela mitt liv, men istället förtränger jag allt och börjar yra om repriser. och vad är det om inte mitt livs stora repris håhå. man skulle kunna se det som en vårstädning. det låter bättre än sopa-under-mattan.
så har man gått omkring hela veckan med viljan att drabbas av någon slags sanning: bara en massa undantag utan regler att bekräfta. där fick jag, tjo! ganska lustigt ju, på ett ganska sorgligt vis. störst av allt är kärleken, som någon sa. (gud?)