jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#237: oh my god that’s the funky shit
20 juli, 2007, 12:53
Filed under: amour, entropi, inkonsekvenskontroll, män, specialeffekter

Alltså hörni. Kaosteori! Här petar man runt lite semesterlojt efter tänkbara uppslag till kommande uppsatser, drar i lite trådar, och plötsligt faller hela kosmos ned över en. Varför har ingen berättat för mig om denna vetenskapliga skatt, där oordning och ordning växer ur varandra likt siamesiska tvillingar — irreversibla processer, inget står stilla, allt är på väg och är oförutsägbart och icke-linjärt, men inte irrationellt utan snarare en klick matematisk överraskning. Postmodernism goes nature science liksom.
Hör här de kaosteoretiska koncepten: entropi, geometri, gränsöverskridande, kroppsvävnad, kustremsor, mandelbrotsmängder och… blomkål? Kaosteori är vad min farmor hade på klänningen på sextiotalet. Ormbunksmönstrade fraktaler och fjärilseffekter. Nu som vetenskap. Man skulle rent hypotetiskt kunna förvandla varje människa till en matematisk formel. Fullständigt kaotisk, givetvis, och vars visuella simulering skulle vara misstänkt lik ett Rorschachtest. 
Får mig att tänka på en essä ur Ikoner jag läst i samma veva, om en bok av en Rémi Sussan. Där framträder informationsteknologins nyckelgestalter som galna excentriker, lsd-pundare, satanister, bergsbestigande hippies och konstnärsbohemer som föröker lära delfiner att tala. Apropå uppblötta naturvetenskaper då.
Mm, kaos. I en bättre värld vore detta ett utsökt ämne för en magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap: Vårbybibblan och Vintergatan, mikrokosmos och makrokosmos. Så jävla relevant.
Men det är här som det stora vemodet rullar in. Typ.

Annonser


#162
1 mars, 2007, 1:26
Filed under: män

och förresten: behöver jag säga att jag haft en skitdag?

utan att riktigt ha fog för det. har haft världens bästa jobbpass, var inte så många nyförvärv så jag kunde gräva ner mig i okatalogiserat småtryck, vilket verkligen är var man hittar de riktiga snaskigheterna (PORR mina vänner, PORR). men jag lade porren åt sidan och förkovrade mig i sjukt roliga rapporter från mansforskningens tid. ni vet, där kring åttiotalet när kvinnorörelsens förklenande av mansrollen fött massiva motattacker i form av en massa rejäl oldschoolmanlighet, och då snackar vi oldschool. med robert bly och järn-hans som förebild, och vildmannen som måste ut osv.

och där sitter jag på ärr-eff-ess-u och förkovrar mig. det börjar med en artikel av jan guillou från 1979: ”rapport från ett mansläger”. här är det förstås guillou som är den återupprättade manlighetens pionjär, och manslägret en sista rest av förklening:

Man skall till exempel lägga sig ner på marken och blunda och så skall de sex andra männien i arbetsgruppen sätta igång att smeka ens kropp härsan och tvärsan. Det kallas kontaktövning och skall enligt teorin tjäna bland annat till att bryta ner männens påstådda eller förmodade rädsla för fysisk beröring.

[—] 

Det slår mej att dessa män till största delen skulle ha kunnat vara mina klasskamrater i realskolan.
Där, under den tidiga puberteten, formade vi naturligtvis en stor del av vår framtida personlighet och när jag iakttar de andras kroppar och letar i minnet bakåt i tiden slår det mej att så mycket som en tredjedel av männen på mansläger är påtagligt magra och underviktiga, spinkigt och klent byggda. Ungefär 15 procent är å andra sidan påtagligt överviktiga.
Hade vi varit klasskamrater i realskolan för tjugo år sen så hade alltså mer än hälften av dessa män tillhört den där lilla gruppen som alltid hade ett helvete på gymnastiklektionerna.

åh janne asså, alltid lika vidsynt. men döm av min förvåning när jag i en rapport från några goa gubbar från socialstyrelsen (f.ö. med järn-hans på framsidan) får läsa att de pysslar med precis samma saker 1985. fast nu med syftet att släppa loss den där vildmannen som måste ut för att inte det manliga könet skall förgås. de goa gubbarna har varit på mansseminarium, och rapporten är sådär halvformell raktigenom, sådär att man misstänker att jan-inge, egil, håkan, åke, bengt, ulf, bosse, nisse, per, erik, östen, lars, anders, lars och lars (efternamn nämns aldrig) var tvungna att skriva protokoll för finansieringens skull. deras fantasiövning är bedårande:

 Efter allt pratande (samtalande) och kloka ord placerades gruppen med Pers hjälp på en öde Ö utan möjlighet att kommunicera med ord.

I tur och ordning utspelar sig följande:

Alla reser sig upp från liggande, någon bjuder på tabletter. Några börjar dansa ”infödingsdans”. Några spelar luffarschack. Någon börjar rita kvinnor i sanden. Någon gör upp eld (med skor) en anka grillas och alla äter. Gruppen får i uppgift att välja ledare och Erik delar ut talets gåva till ledaren och ger denne rätt att i sin tur dela ut talets gåva. Så småningom uppstår konflikter i gruppen kring om man ska vara kvar på ön eller bygga en båt (av stolar) och ge sig därifrån. Efter ca en timmes spel upplöses fantasin när ungefär halva gruppen seglar iväg mot nya äventyr.

listan med deltagarnas ”livstriumfer” toppas av:
När jag tittade på mina spermier i mikroskåp (första gången)

och det är klart. ingenting är som första gången.