jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#98
11 januari, 2007, 1:47
Filed under: korv, uppstoppade djur

jag blir så lycklig av den där excentrikerboken jag fick av martin. om korvhandlaren hasse till exempel:

Olika ödets lotter falla.
Feta korvar sökte alla.
Mången nådde lyckans höjd.
Andra fick gå som en falukorv böjd.
Alla är vi korvar i Herrens skafferi.
En del äro onda och ska till rökeri.
Men tror Du den är ond, som smakar illa.
Eller är den god, som smakar gott.

Ramsorna är Hasses sätt att kommunicera med kunderna. En sorts teater! Han anpassar ramsorna efter personerna som står mitt emot honom och han söker alltid ögonkontakt.
”Det här är livets teater, till skillnad från Kungliga Teatern i Stockholm som betalas av makthavarna!” säger Hasse. ”Det här är folkets teater och jag tror att jag sår ett korn i människorna. Sen får prästerna skörda. Hälften av dom som lyssnar vrider sig av skratt och andra hälften som förstår vad jag pratar om, gråter. Jag ser tårarna i ögonen på dom!
När jag står bakom korvbordet är jag kung över alla korvarna. Precis varenda liten korv kan jag befalla. En del halshugger jag, andra blåser jag upp och en del för jag ända upp till himmelen.

åh, hasse! en annan jättebra är jan-erik, som bor

tillsammans med katten och sexhundra uppstoppade djur och fåglar. Här finns allt från vanliga småfåglar som domherrar, talgoxar, gråsparvar, grönfinkar, bofinkar, bergfinkar och gråsiskor till sällsynta rovfåglar och ugglor. Bredvid sängen står en ståtlig kungsörn och på ett bord i sovrummet vesslor, hermeliner och ripor i vinterskrud. I källaren finns det rovfåglar och ugglor, orrar och tjädrar, mårdar och illrar, harar och rävar och en hel soffa full med sjöfåglar. Åt vilket håll jag än vänder mig står det uppstoppade fåglar och däggdjur. Till och med några fiskar och ormar.
En höstnatt 1980 stals nästan hela Jan-Eriks samling. Hela hans värld rasade samman med svår depression som följd.

åh, jan-erik.

(utdragen ur Åke Mokvists De ovanliga: människor som går mot strömmen)