jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#237: oh my god that’s the funky shit
20 juli, 2007, 12:53
Filed under: amour, entropi, inkonsekvenskontroll, män, specialeffekter

Alltså hörni. Kaosteori! Här petar man runt lite semesterlojt efter tänkbara uppslag till kommande uppsatser, drar i lite trådar, och plötsligt faller hela kosmos ned över en. Varför har ingen berättat för mig om denna vetenskapliga skatt, där oordning och ordning växer ur varandra likt siamesiska tvillingar — irreversibla processer, inget står stilla, allt är på väg och är oförutsägbart och icke-linjärt, men inte irrationellt utan snarare en klick matematisk överraskning. Postmodernism goes nature science liksom.
Hör här de kaosteoretiska koncepten: entropi, geometri, gränsöverskridande, kroppsvävnad, kustremsor, mandelbrotsmängder och… blomkål? Kaosteori är vad min farmor hade på klänningen på sextiotalet. Ormbunksmönstrade fraktaler och fjärilseffekter. Nu som vetenskap. Man skulle rent hypotetiskt kunna förvandla varje människa till en matematisk formel. Fullständigt kaotisk, givetvis, och vars visuella simulering skulle vara misstänkt lik ett Rorschachtest. 
Får mig att tänka på en essä ur Ikoner jag läst i samma veva, om en bok av en Rémi Sussan. Där framträder informationsteknologins nyckelgestalter som galna excentriker, lsd-pundare, satanister, bergsbestigande hippies och konstnärsbohemer som föröker lära delfiner att tala. Apropå uppblötta naturvetenskaper då.
Mm, kaos. I en bättre värld vore detta ett utsökt ämne för en magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap: Vårbybibblan och Vintergatan, mikrokosmos och makrokosmos. Så jävla relevant.
Men det är här som det stora vemodet rullar in. Typ.



#219
19 maj, 2007, 13:40
Filed under: inkonsekvenskontroll

Min favorit bland 92-åriga bloggare, Rut, skriver mellan hägg och syrén. I vårt familjealbum (= en drös osorterade bilder i en byrålåda i en chiffonjé, olé) finns en klassisk bild av min faster mellan häggen och syrénbusken.
Varje familj har väl en sådan bild, men det är något speciellt med min familj och buskar. Det råder en smått besatthet av… buskar. Som det här: Jag, min syster och pappa i park i Skåne. En skylt, Rhodénbron, pil vänster riktning.
”Men va,” (pappa pekar åt höger mot en blommande buske) ”rhododendron står ju där.” Och så hans spensliga armar som resolut och med stor kraftansträngning tar sig an att dra upp skylten ur marken för att vända den i motsatt riktning: mot rhododendron istället för Rhodénbron. Hans osäkra skratt när misstaget uppenbaras, långa kliv mot bilen. 

Såhär vid trehundaårsjubiléet av Linné tänker jag på buskar. Och bibliotekarier. Klassifikation. Familjen. Det finns ett intresse för vetenskap, samtidigt som ingen äger förmågan till vetenskaplig exakthet. Allting blir skevt. Alla i min familj är skeva. Sorterar och etiketterar, pillar med pincetten. Blir jämt fel. Och alla har vi så dåligt minne, vi vill återberätta, vi vill briljera med detaljer, exakthet, vi minns inte. Ett oförsonligt släktdrag.



#189
8 april, 2007, 3:10
Filed under: inkonsekvenskontroll, kärlek och hat

svårt att skriva för allt händer i bilder just nu. och bilder gör att jag överskrider min limit.
skulle vilja klistra disneyögon på vissa människor. sådana där halvansiktesstora med jättelånga ögonfransar.

eller binda stenar runt deras kroppar och köra flyttestet – om de sjunker är de oskyldiga.



#185
2 april, 2007, 12:31
Filed under: förgänglighet, inkonsekvenskontroll

kuukdatorn.jpg 

förruttnelse, hasta, o älskade hårddisk. det var någonting med ”inkonsekvenskontroll”, sa den, men jag trodde liksom att det hade med mig att göra och reagerade inte förrän alldeles för sent. och mitt private datasnille gråter ögonen ur sig över sin avlivade hund. tror att jag nu har sett det sista av den enheten E, jo.