jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#26
11 november, 2006, 1:05
Filed under: Family Time, identitetskris

Tillbringade kvällen hos min syster i hooden. Alla var där, typ jag och mamma. Mamma använde ordet ”fjösig”. Det måste vara generationsbetonat. Även värmeljus kom upp i diskussionen, utan att jag behövde öppna munnen ens.
Sofi hade färgat håret rött och hade pseudo-bohemkläder från Indiska och randiga strumpor. Så satte hon på, först Winnerbäck, sen Di Leva. Jag vet inte om hon har någon slags identitetskris just nu.
Å andra sidan slutade det med att vi hade allsång till Den lilla sjöjungfrun, och då var allt precis som förr. Vår standardrepertoar av disneyklassiker är en av mitt livs trygga hållpunkter. I den ingår även en munter jigg med armkrok å kosackdans å allt.
Sen lyssnade vi på ”Vackra pojkar, vackra män” och kände oss som tretti igen.



Och sen –
(Tanken drogs obevekligt,
på ett otillbörligt sätt)

Annonser