jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#172: Balladen om liten Karin
16 mars, 2007, 15:49
Filed under: god karaktär, sensmoralen

Det var den liten Karin hon tjänte på konungens gård
Hon tjänte bland de liljor och bland de rosor små
 
Det var den unga konungen, han fick till henne behag
Han ville med henne tala, båd natt och ljusan dag
 
Å hör du liten Karin vad jag nu säga vill
En linnelång till klädning det vill jag giva dig
 
En linnelång till klädning det passar jag ej på
Men Herren Gud i himmelen giv unga kungen nåd
 
Å hör du liten Karin vad jag nu säga vill
Gullkrona och gullspira dem vill jag giva dig
 
Gullkrona och gullspira dem passar jag ej på
Giv dem åt unga drottningen låt mig med äran gå
 
Å hör du liten Karin vill du ej bliva min
Så sätter jag dig i fångatorn och fängslar hårt ditt sinn
Så lägger jag dig i spiktunnan och rullar dig omkring
 
De lade liten Karin i spiketunnan in
Och själva unga konungen han rulla henne kring
 
De lade den liten Karin allt uppå förgyllande bår
Och blodet rann i strömmar ja mången tusen tår!
 
De satte liten Karin i mörka graven in
Och alla små Guds änglar de stodo däromkring
 
Och klockorna de ringde och änglarna de sang
I himmelen lät ljuvligt och över allt de klang
 
Sen kom två vita duvor allt ifrån himmelen ner
De tog den liten Karin allt med båd kropp och själ
De tog den liten Karin och strax så blev de tre
 
Sen kom där ifrån helvetet två svarta korpar opp
De tog den unga Konungen
allt med båd själ och kropp



#72
20 december, 2006, 19:08
Filed under: god karaktär, hövisk amour

i min nyinköpta Sedernas bok från 1946 står att läsa följande angående hövisk amour:

KÄRLEKSKODEX

1.Äktenskapet kan inte åberopas som en giltig orsak till att avstå från kärlek
2. Den som inte kan hålla tyst kan inte älska.
3. Ingen kan bindas av kärlek till två personer samtidigt.
4. Kärleken måste antingen minskas eller ökas.
5. Intet är gott som den älskande tar från sin motpart utan dennas samtycke.
6. Mannen brukar inte älska annat än när han är i sin fulla manbarhet.
7. Man föreskriver ett änkestånd på två år efter den älskades död för den överlevande motparten.
8. Utan övermåttan vägande skäl må ingen berövas sin rätt till kärlek.
9. Ingen förmår älska om han inte drives av hopp om genkärlek.
10. Kärleken brukar alltid utdrivas ur huset av girigheten.
11. Det passar sig inte att älska den som man skulle skämmas för att gifta sig med.
12. En sann älskare åstundar i sitt sinne inga andra omfamningar än den älskades.
13. En kärlek som gjorts allmänt bekant brukar sällan äga bestånd.
14. En lätt seger gör kärleken föraktlig, en svår värdefull.
15. Varje älskande brukar blekna vid den älskades åsyn.
16. När den älskade plötsligt visar sig darrar den älskandes hjärta.
17. En ny kärlek tvingar den gamla att försvinna.
18. Endast dygden gör någon värd kärlek.
19. Om kärleken minskas tynar den snabbt bort och tillfrisknar sällan.
20. Den som älskar hyser alltid fruktan.
21. Av sann svartsjuka tillväxer alltid kärlekspassionen.
22. Genom en av den älskade väckt misstanke växer svartsjukan och kärlekspassionen.
23. Mindre sover och äter den som ansättes av kärlekstankar.
24. Den älskandes alla handlingar bottna i tankar på den älskade.
25. En sann älskare anser ingenting lyckligt annat än det som han tror behaga den älskade.
26. Kärleken kan inte neka kärleken något.
27. Den älskande kan aldrig bli mätt på den älskades behag.
28. En obetydlig inbillning kommer den älskande att nära dystra misstankar mot den älskade.
29. Den som är ansatt av alltför överflödande vällust brukar inte älska.
30. Den sanne älskaren kvarhåller bilden av den älskade ständigt och utan avbrott.
31. Ingenting hindrar att en kvinna kan älskas av två män och en man av två kvinnor.

min favorit är:       kärleken måste antingen minskas eller ökas

fast jag vet nog vad lacan har att säga om den höviska amouren. den är bara ytterligare ett sätt att skapa avstånd mellan människor för att slippa tacklas med det riktiga, oöverbryggliga avståndet. (detta hade jag aldrig vetat om det inte vore för mona.)

idag har jag kopplat ur last.fm och kört over the rainbow-maraton. tände tomtebloss som jag köpt jättebilligt på öb och kände mig som en ensam pensionär, det var mycket högtidligt och sorgligt.
nu har jag en fint inslagen julklapp framför mig som jag inte får öppna förrän på julafton, hur ska det gå? en sån tur att jag, utöver min höviska amour, även är känd för min goda karaktär.