jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#185
2 april, 2007, 12:31
Filed under: förgänglighet, inkonsekvenskontroll

kuukdatorn.jpg 

förruttnelse, hasta, o älskade hårddisk. det var någonting med ”inkonsekvenskontroll”, sa den, men jag trodde liksom att det hade med mig att göra och reagerade inte förrän alldeles för sent. och mitt private datasnille gråter ögonen ur sig över sin avlivade hund. tror att jag nu har sett det sista av den enheten E, jo.

Annonser


#163: hjärtat i halsgropen, hjärnan i magen
1 mars, 2007, 22:07
Filed under: fascination, förgänglighet

uh, jag är helt slut. läbbig redovisning idag av den jädrans domänanalysen i stor föreläsningssal. hade gjort en piffig powerpointpresentation, men sedan visade det sig att han som skulle sammanställa allas presentationer hade tagit bort min bakgrundsfärg (den var tydligen alltför piffig) vilket gjorde att allt förstördes. det enda roliga man kunde göra av 57 sidor genomgång av den farmaceutiska disciplinens informationsstruktur – om intet.  fattar han inte att textboxarna hade sin specifika kulör endast för att de skulle komplementera bakgrundsfärgen, och att bakgrundsfärgen i sin tur var där för att matcha min outfit. det är ju elementär färglära goddammit! aaaw.

men sedan träffade jag kw, och det var sjukt spännande. hon berättade om obduktionen hon varit med på. man stjälper ju liksom upp alla inälvor på bordet, och skallen skärs mitt itu, varmed hjärnan plockas ut och skivas (med brödkniv, enligt kw). det mest väsentliga i historien är den speciella slasken, där allt som avlägsnas från kroppen under obduktionen hamnar. av etiska skäl skall allt i denna slask åter in i kroppen innan den sys ihop igen: organ, tarmar, hudbitar, hjärnskivor, gojs. och för att liksom göra det hela lite lättare och mer effektivt så häller man allting i maghålet. alltså, även (den skivade) hjärnan!
åh, det är alldeles underbart fantastiskt. tänk att ha en sådan distans till människokroppen, tänk att ha en skivad hjärna i magen. precis så känns det ibland.



#119
25 januari, 2007, 23:04
Filed under: förgänglighet

nedslag i konsthistorien no 1: vanitasmotivet

memento mori

”Vanitas, eller fåfänglighet, är namnet på den konstgenre som hade sin höjdpunkt i Europa under 1600-talet, en tid av ständiga krig och pestepidemier. Vanitas varnade för övertron på de materiella värdena och påminde om livets förgänglighet och dödens ofrånkomlighet, inte sällan med religiösa anspelningar på ett bättre liv efter detta.” [källa]

åh gode gud, jag uthärdar helvetets nionde krets om du ger mig en helautomatisk espressomaskin.