jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#163: hjärtat i halsgropen, hjärnan i magen
1 mars, 2007, 22:07
Filed under: fascination, förgänglighet

uh, jag är helt slut. läbbig redovisning idag av den jädrans domänanalysen i stor föreläsningssal. hade gjort en piffig powerpointpresentation, men sedan visade det sig att han som skulle sammanställa allas presentationer hade tagit bort min bakgrundsfärg (den var tydligen alltför piffig) vilket gjorde att allt förstördes. det enda roliga man kunde göra av 57 sidor genomgång av den farmaceutiska disciplinens informationsstruktur – om intet.  fattar han inte att textboxarna hade sin specifika kulör endast för att de skulle komplementera bakgrundsfärgen, och att bakgrundsfärgen i sin tur var där för att matcha min outfit. det är ju elementär färglära goddammit! aaaw.

men sedan träffade jag kw, och det var sjukt spännande. hon berättade om obduktionen hon varit med på. man stjälper ju liksom upp alla inälvor på bordet, och skallen skärs mitt itu, varmed hjärnan plockas ut och skivas (med brödkniv, enligt kw). det mest väsentliga i historien är den speciella slasken, där allt som avlägsnas från kroppen under obduktionen hamnar. av etiska skäl skall allt i denna slask åter in i kroppen innan den sys ihop igen: organ, tarmar, hudbitar, hjärnskivor, gojs. och för att liksom göra det hela lite lättare och mer effektivt så häller man allting i maghålet. alltså, även (den skivade) hjärnan!
åh, det är alldeles underbart fantastiskt. tänk att ha en sådan distans till människokroppen, tänk att ha en skivad hjärna i magen. precis så känns det ibland.



#151: till fots gick jag genom saolsystemen
20 februari, 2007, 16:30
Filed under: fascination, språkvård, twin peaks på riktigt

i onsdags hade jag och j en diskussion om hur det var att växa upp med föräldrar som i varje fråga var tvungna att gå till botten genom att rådfråga ett referensverk. dels för att de faktiskt ville veta, men kanske framförallt för att de ville bevisa att de hade rätt.
i sammanhanget: gjorde en typisk felläsning idag – en textrad som löd ”brist på sol” kunde jag inte för mitt liv läsa som något annat än ett felstavat ”brist på saol”. jag rättade den (!!!) med pennan jag för ögonblicket höll i handen. det tog mig säkert fem omläsningar innan jag förstod att det var solsken som åsyftades, inte svenska akademiens ordlista. inte ens nu är jag helt säker.

tillvaron är ofta misstänkt lik *NEDSLAG I KONSTHISTORIEN NUMERO DEUX*. vid första anblick bara anar man att någonting inte riktigt stämmer, man kanske till och med misstar det för realism.
tills man märker (om man någonsin märker) att skuggorna är målade åt fel håll.



#148
17 februari, 2007, 18:34
Filed under: fascination

riktigt komplicerat skulle det förstås bli ifall det faktiskt var mig som inlägget riktades till. då skulle jag tro att jag låtsades att jag var någon annan, fast att det egentligen var jag hela tiden.



#103
12 januari, 2007, 20:03
Filed under: fascination, förorten

tips.jpg

 



#97
10 januari, 2007, 1:39
Filed under: bibliotekarier, fascination

 samvetet

om man blåser i pipen stiger en möglig såpbubbla mot taket. man kan låtsas att det är anden-i-lampan som kommit för att uppfylla tre önskningar åt sin befriare. jag önskar mig:

1. så många önskningar att de aldrig tar slut (såklart)

2. en snilleblixt

3. ett sopnedkast i hallen

(skrock skrock)