jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#242
6 september, 2007, 22:40
Filed under: drömmar, Kulturen

och likt en fågel Fenix ur askan flaxar jag in i elden. ”…kausala samband, typ fjärilseffekten och sånt — man brukar säga att en humlas vingslag i Puerto Rico kan skapa en orkan i Tokyo.” 
…sa U på vår inledande teoriföreläsning. ”Fröken, fröken,” ville jag hojta, ”vad är meningen med bildspråk om man inte är konsekvent?”
Nå, ville jag inte alls. Tyckte det var fint. Väckte hopp om att vissa representanter för institutionen inte är så värst bibliotekarienoga, och då har jag kanske snart min kaos-uppsats ändå.
Jomen annars då, världen i 3D, överrumplar, farliga fjärilar, luktar och låter. Anar idévärlden bland glansiga sidor av National Geographic, tystnad, planhet och blänk, Mattias Klum öga mot öga med resta giftormar. Mattias Klum som pythia; åh, min fascination inför naturfotografer är så stor (inför allt som är beiget och sponsrat av GAP iofs). Tänkasej. Har gjort en Mattias Klum-installation nu. Ska skriva Mattias Klum-hetero-slash: Mattias Klum/Lady Savannah (Lady Savannah = kåt vålnad från Harlequins översättartest, hon har blitt permanent statist i mitt huvud). Fatta Ebba Witt skulle vilja rita begärstriangeln, skriva skriva.. Mattias Klum dränkt i hektoplasma vid Himalayas fot. Makro-zoom. Lyckas jag bli stämd av National Geographic på kuppen är det 0-1 till miljörörelsen skyll er själva. (Kändes logiskt när jag skrev det.)
Asså dessa dagar på sexualupplysningsbyrån (jag skyller alla mina utvikningar om zombiesex på sexualupplysningsbyrån). Hur ska det gå när jag slängs ut i den riktiga världen, tänk er mig på ett folkbibliotek! Dom ba: “Jag skulle vilja ha en bok om makramé.” Jag ba: *himla med ögonen*


Mattias Klum/Lady Savannah.                     

På söndag hämtar jag min bäbis, min hårddisk. Brieosten bortplockad — fem månader tog det, men nu nu nu. Med friska höstvindar kom belöningen för konstruktivt leverne, karaktärsbyggande aktiviteter, hjärnjymping, späkning och romerska ringar  

 

Annonser


#192
12 april, 2007, 21:22
Filed under: aha!, drömmar, förorten

åh karl-oskar, jag som är i ett sådant förtvivlat behov av en ny bokhylla – nu är det en hel bokbuss till salu på biblist! volvo b9m-50, 1987 års modell. jag tyarr inte, må…ste…ha…bok…buss… utropspris 125 000, och då är den fullt utrustad med hyllor, bilderbokstråg, toalett m.m. man kan ju bo där! tänk vilken sofistikerad touch den den skulle ge bredängs camping.

såhär brukar det se ut.

igår när jag promenerade genom bredäng för att möta s i mälarhöjden såg jag till min förvåning att de stora höga skivhusen inte alls var grå, utan gula. inte på något sätt en kraftig gul kulör, snarare en gulgrå skiftning, men i bredäng är även en skiftning sensationell. vidare var fasadytan alldeles jämn och fönstren inramade i pittoreskt himmelsblått. vad var detta?
berättade för s – som ju till råga på allt är arkitekt-s och borde ha koll på sånt – om min upptäckt som jag förstod var av stor dignitet: allas favoritexempel på skrovlig grågrågråbetong: egentligen i gul puts. hela bredäng är en enda stor missuppfattning! 
s ville givetvis inte tro mig och jag lovade att bevisa detta faktum efter kaffet. sagt och gjort, tror ni inte att bredäng tornade upp sig – gult! – framför våra ögon. han kunde själv betrakta de blå fönsterdetaljerna, ytans släthet, glasbalkongerna (!). wtf liksom, detta är inte ännu ett av mina ljuga-ihop-verkligheten-inlägg, det var så.
men då pekade s åt ett annat håll. ”titta där, där ser det ut precis som vanligt.” jag vände på huvudet och blev varse det riktiga bredäng, det gamla, skrovliga grågrå bredäng, med betongbalkonger och flammiga fasader. det hade inte försvunnit, jag hade bara råkat hitta det enda huset i orten som av någon anledning såg annorlunda ut och passande nog hamnat framför det igen när jag skulle visa s. de där husen är ju så stora att resten av landskapet lätt försvinner.
inte för att jag är tjejen som gråter över lite betong, men jag blev besviken över att inte ha blivit överraskad på riktigt. och nu har jag googlebränna men inga svar. kan någon upplyst berätta varför de bara har målat ett av husen? eller är det nybyggt? min teori är att det är ett indiskt bollywoodteam som kommit hit och använt det som kuliss i något dansnummer, typ som de brukar göra med pyramiderna.



#136
9 februari, 2007, 2:12
Filed under: drömmar

det är så fint att få brev. riktiga pappersbrev. speciellt om det står i dem att någon har drömt om en, och att man var ”snyggast på stället”. drömstället dårå. på grund av sitt slyniga smink.
känns som att passera miljoner integritetsgränser utan att behöva ställas till svars för det. att bara tränga sig på i någons huvud sådär. roligt.

någon på kliniken är förresten lite hooked på jung. jag har katalogiserat ett helt berg med drömtydningsböcker senaste veckan.
blir ängslig ifall jungs teorier om det kollektiva undermedvetna verkligen stämmer. exakt vad i.. öh… det?.. är det som är kollektivt? kan vi ta bort det på något sätt?
(jag tror inte att världen vinner på att mitt undermedvetna har filialer.)