jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#87
4 januari, 2007, 3:00
Filed under: det andra könet

var på konsum i skärholmen och tog ett glädjeskutt när jag hittade mitt mellanstadiejags favoritfilm the scarlet pimpernel på dvd-rea. någon gång berättade mitt mellanstadiejag för pappa att det var hennes favoritfilm, och pappa lyste upp och utbrast: jamen, det är ju en av mina gamla favoritfilmer!
och mitt elvaåriga jag tänkte att det är klart att pappa gillar den här fantastiska romantiska äventyrsfilmen, han är ju till och med utbildad i film, ja det är klart att han inser vad riktig kvalitet är. men sen visade det sig att han menade den gamla svartvita 30-talsklassikern med leslie howard, medan jag menade tv-versionen från ’82 med den som jag nu kan läsa heter anthony andrews och ”känns igen från danielle steels juveler”. som motspelare även självaste dr quinn!
och på konsum i skärholmen tänkte jag väl aldrig att jag nu skulle tycka annat än att det var en b-ig remake, men mitt elvaårshjärta bultade så snabbt därinne så tjoff ner i korgen. och döm av min förvåning, men när nu sluttexterna rullar bultar det SÅHÄR snabbt. jag önskar verkligen att jag inte gick på sånt där romantiskt tjafs, men åh herregud, mr känns-igen-från-danielle-steels-juveler: jag ÅTRÅR dig. om vintern 2006 var jag, darcy och den heterosexuella matrisen är vintern 2007 jag, percy och den heterosexuella matrisen.

sen (ja alltså nu är vi på konsum igen) hittade jag hela jävla vogue cats-familjen för en extremt förmånlig matvarubutikleksakspenning, och den som känner till min totala dyrkan av fåniga kattgrejer kan ju ana min storögdhet då hela jävla vogue cats-familjen står framför mig. ojojoj. vad jag hatar att det inte går att ladda upp bilder just nu, för det finns så fina. men jag lägger upp så snart det funkar. varje katt har hur som helst helt sjukt mycket accessoarer och allt är skitsmått och pilligt och allt går att ta av och på och det är små kattglasögon och små kattstickningar med tillhörande garnnystan och små kattspadar och kattsandslott och kattballonger och kattgameboys och kattmobiltelefoner och jag tror att jag dör av lycka om jag fortsätter att räkna upp allt fint som var med så jag slutar här.

så där stod jag med en romantisk äventyrsfilm, fyra rosa kartonger med plastkatter i, samt en ask tamponger. och det gick ju liksom inte att gå till kassan så. de skulle tro att jag var ett psycho, och koppla samman det med min kvinnlighet. som den skolade feminist jag är (det här var ju innan filmen hann göra mig aristokratiskt reaktionär) fortsatte jag alltså min runda i affären för att neutralisera dessa tvivelaktiga varor med någonting mer normalt.
vanliga människor köper fryspizza. så det köpte jag. och frukt och grönt.
och tandkräm.

transparent.gif