jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#21
2 november, 2006, 0:52
Filed under: Dagbok, Emo

Det kommer små vita saker ur himlen, och med dem ett kristligt lugn över Skärholmen. Ganska precis vad man behövde. Har funderat på att skriva min magisteruppsats om tystnad, känns lite närmre nu med all snö. För övrigt finns det inget bättre fönster att stirra ut ur än mitt. En skåpbil från Emos blommor körde förbi tidigare idag. Om jag någonsin blir tillräckligt liten för att göra om högstadiet (det finns en risk) ska jag göra min prao där. Klä mig i svart och sälja pelargoner. Åh, Skärholmen. (Förresten: skomakaren hejade på mig inne på Bredängs Livs. Kanske HUNDRA förortspoäng.) * * *

Ikväll har jag gått igenom mina gamla dagböcker och jag fattar verkligen varför jag inte hade så många kompisar när jag var yngre. Herregud vad jag var fånig. Känner att jag har mycket mer gemensamt med mig som fyra-snart-fem-åring, än vad jag har med mig som tio-elva-tolv-tretton-osv-åring. Åtminstone vill jag gärna låtsas som det. Här är en inskanning av den yngre versionen av mig:

*

*

Karin, fyra år

Annonser