jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#16: or gli perdono!
22 oktober, 2006, 17:30
Filed under: allvar, bling

En insikt: Man kommer aldrig undan Foucault, även om man springer. (Men Foucault själv kommer alltid undan.) Jag skulle döda alla författare i världen för en snilleblixt. 

Veckans försök till självkaraktärisering: Jag är lat. Och jag är piffig.  

Det här tycker jag om: väldigt roliga människor med stort allvar. Jag tycker helt allvarligt att allvaret borde återupprättas. Ironi är gjort och jobbigt. Jag vill ha ögonkontakt med folk och tala om sånt jag tycker är viktigt.  

Jag tycker också mycket om min symaskin. Håller på att sy den piffigaste jackan i världen. Den ska jag glassa runt med i hooden och äga fett. Går utmärkt till leopardvantarna: bling är då sannerligen my thing.  

Så vill jag ha någon som alltid ligger i min soffa. Som jag kan gå och krama när jag behöver det. På ett barockt vis, med Maria Callas som soundtrack. En barockträdgård med ordning och reda vill jag också ha, och laktostolerans.

 Åh, jag känner mig så skör –  

försiktigt.