jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#196
19 april, 2007, 20:57
Filed under: ansvar, bibliotekarier

all min vitglödgade bibliotekarievrede över de typografer vars fåfänga tvingar mig att, mot min vilja tillika ära och redlighet, bryta mot såväl heliga som kungliga katalogiseringsregler! som i undertiteln till en av dagens rapporter: ordet ”HIVPREVENTION”. hallå? enligt krs-1 skall såväl huvudtitel som undertitel skrivas med gemener, undantaget första bokstaven i huvudtiteln och eventuella egennamn, samt vissa förkortningar. alldeles oavsett hur det står skrivet på titelbladet alltså. skriver jag i enlighet med detta ”hivprevention”, bryter jag mot regeln att förkortningar som ”HIV” ska skrivas just ”HIV”, och försöker jag vidare – alltmer desperat – komma undan med ”HIV-prevention”, bryter jag genom det extra bindestrecket mot ytterligare en regel som slår fast att ingenting utöver det som står på titelbladet skall tillföras i titelfältet. så blir det således prick i bibliotekariehimlen hur jag än bär mig åt, enbart på grund av någons enfaldiga yrkesheder (det är ju skillnad på profession och profession). på en lustorr rapport dessutom. j’accuse!
och när vi ändå är igång: kan inte alla bara bestämma sig för att en undertitel är en undertitel därför att den just står under titeln? jag bleknar vid varje huvudtitel som bildar blaffa i nedre högerhörnet, som en tung buk till sin späda undertitel. skall man bara ignorera detta faktum och skriva övertiteln som undertitel fast att det rent syntaktiskt blir fel? eller skall man – oh hemska tanke och in the name of satan – skriva undertiteln/övertiteln som huvudtitel, och därmed bidra till BIBLIOGRAFISKT KAOS?

Annonser


#176
22 mars, 2007, 19:51
Filed under: ansvar, bibliotek

helt slut efter att ha gått igenom tre års utgivning av danska sadomasochisters intressetidning SMil (okatalogiserat småtryck, signum Å: sexuella parafilier). fyra timmar är tillräckligt för att ungefär allting ska tappa sin tjusning, tro det eller ej. 

satt dessutom och irriterade mig över signum Å. klassifikationssystem asså.. på vilket sätt rättfärdigar man användningen av ett uttryck som ”sexuella parafilier” idag? jag kan förstå om fenomen som nekrofili och zoolofili freakstämplas, men sadomasochism, fetichism och transvestism till exempel? och sexuella fantasier for fuck’s sake??
det finns dessutom ett fåtal böcker om homo- och bisexualitet där, som förvisso verkar ha lagts in på typ sjuttitalet och bara är att katalogisera om. men det visar bara på hur skum hela kategorin är. om man inte kan ge dessa ”avvikelser” en egen plats i systemet kan man väl åtminstone döpa om signumet till ”sexuella minoriteter”, eller någonting annat icke-värderande. 

tog upp detta med min chef, som bad mig mejla en beskrivning av vilka slags böcker det rörde sig om, samt vad jag hade för förslag till ändringar. så det gjorde jag, och hon var förbluffande tillmötesgående – nu har hon initierat värsta mötet med förbundsordföranden och två terapeuter från kliniken, där vi grundligt skall diskutera parafilibegreppets vara eller icke vara. håhåhå! tristare möten har man väl varit på, om man säger så. i sin jakt på bibliografisk kontroll svingar eder bibliotekarin manteln mot all världens orättvisor – fight the system förihelvete!



#99
11 januari, 2007, 1:49
Filed under: ansvar

för övrigt är jag förmodligen den enda människan i världen som har ställt klockan på läggdags.

(det fungerade inte.)



#95 yo tengo tres corazones

till morgonkaffet hos mig på julaftonsmorgon plockade jag fram mjölkkannan, och den kannan stod sedan framme en vecka på köksbordet tills mjölken var en sur geléklump och jag var tvungen att peta ur den med gaffel lagom till nyår. nu står kannan där, i form av en huvudlös katt, fylld med diskmedelsvatten. och jag försöker att ta mig ur mitt huvud, jag försöker att komma mig för, men den där mekanismen… den som får mig att snooza var tionde minut i fyra timmar tills jag har så ont i öronen av väcksignalen att jag omöjligt kan ligga kvar längre (men då är allt ändå redan för sent). jag tittar mot diskbänken, eller gör jag ens det, jag går in och ut ur köket, någon del av mig registrerar porslinshuvudet som ligger och stirrar mot lysrören, kanske dyker det upp en svag självförebråelse någon annanstans i mig. men det hjälper inte: jag vet att mjölkkannan kommer att stå där odiskad tills diskmedelsvattnet möglar.

ibland har jag kvartsamtal med mig själv. det är väldigt utvecklande. jag brukar bland annat fråga vad i helvete jag håller på med. och det är en bra fråga att ställa, för om någon frågar måste man åtminstone försöka att svara. 
jag har haft kvartsamtal med mig själv hela helgen.

jag har bland annat kommit fram till att jag vill måla om rummet. det var visserligen bara ett år sedan sist, men det är min övertygelse att man blir ett oföretagsamt och verklighetsfrånvänt psyko av mörkgröna väggar. vad tänkte jag egentligen? jag behöver något s-p-r-u-d-l-a-n-d-e.
citrongult.
ett bra projekt vore också att börja skriva en jag-är-bra-bok. där jag tvingas formulera hurtiga påståenden om mig själv och min duglighet varje dag.

eh



#93
6 januari, 2007, 3:32
Filed under: aj, ansvar, vargtimmen

jag har ångrat mig angående nyårslöftet.
mitt nyårslöfte blir att aldrig någonsin mer vara patetisk.
kanhända krävs det ytterligare ett klosterbesök.

birgittasv-v.jpg



#89

jag önskar att det fanns någon jag kunde mörda av ilska. tvingades dela tunnelbanevagn med en störd jävla gubbe som satt hela vägen från slussen och orerade om hur hemskt det var att vara svensk i vårberg med alla invandrare. och han orerade högt, för jag satt i ena änden av vagnen och han i andra. och först försökte jag att ignorera honom, för han var uppenbarligen störd i huvet på riktigt. men sen kände jag mig mer och mer som den fega svenska bruden som bara ger tyst medhåll och jag såg hur alla skruvade på sig i vagnen och merparten tillhörde målgruppen för hans ord. och till slut fick jag ett av mina berömda rättvisepatosexplosioner och jag sa till mannen mitt emot mig att ”nu ska jag faan gå och säga till honom”. och jag reste mig och gick med extra klampande stora steg genom vagnen, så att ingen skulle missa, och jag gjorde vilda gester med armarna och pekade på honom och sen liksom bara hörrudu och håller du käften din skithög och skäms över att bo i det här jävla skitlandet med skithögar som du och så vidare och så vidare och jag skrek på darrande stämband, och det var knappast en raffinerad retorik, faktiskt riktigt pinsam, men det var åtminstone patos deluxe. och precis när jag trodde att jag ägde hela tunnelbanevagnen och nästan väntade på applåder, smög sig en kvinna förbi som skulle av i bredäng och hon sa: ”jag håller med dig.” och jag trodde förstås att hon menade mig, så när hon istället klappade mannen på ryggen höll jag på att falla sönder och jag skrek att hon var feg och patetisk och folk satt förmodligen och skrattade åt hur arg jag var och hon sa det förutsägbara ”han säger bara vad alla andra tänker” och det var en vanlig jävla medelålders morsa och åh jag är så arg arg arg arg arg på jävla skitsverige och på att jag alltid uttrycker mig så plumpt när jag är arg att ingen kan ta mig på allvar.

 



#81
30 december, 2006, 22:53
Filed under: ansvar, avrättningar, voyeurism

en annan av mina svaga sidor är att jag ofta medvetet gör saker halvdana för att slippa stå till svars för dem. om man gör någonting halvdant kan man skydda sig mot kritik genom ett äsch, det där var bara nån liten grej jag slängde ihop medan jag gjorde annat.
en liknande metod är att se till att aldrig avsluta något man påbörjar. jag brukar själv skylla på att det beror på förlorat intresse. så kan jag till och med undkomma ansvaret för att inte vilja ta ansvar. slugt! mitt nyårslöfte blir att avsluta något under 2007. (ett ännu slugare påstående, eftersom jag aldrig ger några nyårslöften.)

för övrigt är det voyeurism som driver internet. jag har blivit alldeles beroende av att läsa vissa människors bloggar och får för mig att jag känner dem fast jag aldrig har träffat dem. jag skulle nog aldrig förstå människor om jag inte fick titta på dem i smyg. voyeurismen är… ähum… en humanism.

och i den allmänna avrättningsivern skulle jag vilja omformulera ett av svaren i den där listan, nämligen det som handlade om min relation till galgar:
jag tar bestämt avstånd från alla galgar som inte har med kläder att göra. korkade medeltidsmentalitet.