jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#237: oh my god that’s the funky shit
20 juli, 2007, 12:53
Filed under: amour, entropi, inkonsekvenskontroll, män, specialeffekter

Alltså hörni. Kaosteori! Här petar man runt lite semesterlojt efter tänkbara uppslag till kommande uppsatser, drar i lite trådar, och plötsligt faller hela kosmos ned över en. Varför har ingen berättat för mig om denna vetenskapliga skatt, där oordning och ordning växer ur varandra likt siamesiska tvillingar — irreversibla processer, inget står stilla, allt är på väg och är oförutsägbart och icke-linjärt, men inte irrationellt utan snarare en klick matematisk överraskning. Postmodernism goes nature science liksom.
Hör här de kaosteoretiska koncepten: entropi, geometri, gränsöverskridande, kroppsvävnad, kustremsor, mandelbrotsmängder och… blomkål? Kaosteori är vad min farmor hade på klänningen på sextiotalet. Ormbunksmönstrade fraktaler och fjärilseffekter. Nu som vetenskap. Man skulle rent hypotetiskt kunna förvandla varje människa till en matematisk formel. Fullständigt kaotisk, givetvis, och vars visuella simulering skulle vara misstänkt lik ett Rorschachtest. 
Får mig att tänka på en essä ur Ikoner jag läst i samma veva, om en bok av en Rémi Sussan. Där framträder informationsteknologins nyckelgestalter som galna excentriker, lsd-pundare, satanister, bergsbestigande hippies och konstnärsbohemer som föröker lära delfiner att tala. Apropå uppblötta naturvetenskaper då.
Mm, kaos. I en bättre värld vore detta ett utsökt ämne för en magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap: Vårbybibblan och Vintergatan, mikrokosmos och makrokosmos. Så jävla relevant.
Men det är här som det stora vemodet rullar in. Typ.

Annonser


#213
8 maj, 2007, 12:11
Filed under: amour

Jag var precis på en så trevlig arbetsintervju, på Postmuseums bibliotek. De var så fina, och allt var så nördigt, och bara… trevligt. Mitt samlarhjärta bankade så starkt. Och ja ba börja snacka om Czeslaw Slania å Tre shilling banco (gul), å sen hade jag jobbet som i en liten ask, jag lovar. De scannade mig uppifrån och ned och sade sedan: ”Vill du jobba med seniorer?” Och ja ba liksom hurra. Jag är en tant, i en tjugosexårings kropp. Klart jag ska ha seniordata! Åh, jag vore den lyckligaste. Snälla snälla, ge mig jobbet då för tusan. Sex och frimärken (och tanter) – man kunde ha det sämre.



#147
17 februari, 2007, 18:21
Filed under: amour

det senaste inlägget på fyllebloggen riktar sig till en karin.
vad skulle hända om jag svarar och det blir en dialog. vi skulle kunna hålla på jättelänge innan det märks att det är fel karin som skrivs till, och fel karin som svarar.
inte som att det spelar någon roll heller.

kan man skriva en pretentiös uppsats om, ifall man vill.



#102
11 januari, 2007, 22:26
Filed under: amour, bibliotekarier

här då:                           non, je ne regrette rien! 

men det var ju en hemskt fin historia från den där sarah, om killen som smusslat in ett kärleksbrev i boken som han lämnade tillbaks. är det så det blir sen? åh, rosenskimrande bibliotekarieliv… 
fast folk i allmänhet är fantasilösa. varför skrivs det inte fler kärleksbrev?
eftersom ingen annan gör det får jag väl lov att berömma mig själv för min påhittighet på den fronten. inte för att den har varit speciellt fruktsam på äldre dar.
den som skickar ett påhittigt kärleksbrev till mig skall dock aldrig bli bestraffad med ånger utan – åtminstone på något plan – vinna min ömsinta kärlek.