jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#165
5 mars, 2007, 23:51
Filed under: allvar

okej. imorgon ska jag skriva ett normalt blogginlägg om… om… carl bildt. och och och… hushållsnära tjänster! jag lovar. inga inälvor, inga brandtal, inga läsarförolämpningar.

Annonser


#89

jag önskar att det fanns någon jag kunde mörda av ilska. tvingades dela tunnelbanevagn med en störd jävla gubbe som satt hela vägen från slussen och orerade om hur hemskt det var att vara svensk i vårberg med alla invandrare. och han orerade högt, för jag satt i ena änden av vagnen och han i andra. och först försökte jag att ignorera honom, för han var uppenbarligen störd i huvet på riktigt. men sen kände jag mig mer och mer som den fega svenska bruden som bara ger tyst medhåll och jag såg hur alla skruvade på sig i vagnen och merparten tillhörde målgruppen för hans ord. och till slut fick jag ett av mina berömda rättvisepatosexplosioner och jag sa till mannen mitt emot mig att ”nu ska jag faan gå och säga till honom”. och jag reste mig och gick med extra klampande stora steg genom vagnen, så att ingen skulle missa, och jag gjorde vilda gester med armarna och pekade på honom och sen liksom bara hörrudu och håller du käften din skithög och skäms över att bo i det här jävla skitlandet med skithögar som du och så vidare och så vidare och jag skrek på darrande stämband, och det var knappast en raffinerad retorik, faktiskt riktigt pinsam, men det var åtminstone patos deluxe. och precis när jag trodde att jag ägde hela tunnelbanevagnen och nästan väntade på applåder, smög sig en kvinna förbi som skulle av i bredäng och hon sa: ”jag håller med dig.” och jag trodde förstås att hon menade mig, så när hon istället klappade mannen på ryggen höll jag på att falla sönder och jag skrek att hon var feg och patetisk och folk satt förmodligen och skrattade åt hur arg jag var och hon sa det förutsägbara ”han säger bara vad alla andra tänker” och det var en vanlig jävla medelålders morsa och åh jag är så arg arg arg arg arg på jävla skitsverige och på att jag alltid uttrycker mig så plumpt när jag är arg att ingen kan ta mig på allvar.

 



#60
12 december, 2006, 2:39
Filed under: allvar, bibliotekarier

det började med att jag gjorde mitt livs första smiley. det var en ledsen smiley.
och så mycket ledsnare då det var min första. 
vi hade grupparbete och stirrade mest i bordet och försökte förstå vad som hade hänt.
sen förvandlades det hela till en hysterisk skrattorgie. känslor är helt sjuka, de måste ut till varje pris. och den hysteriska skrattorgien var priset denna gång.
elisabet, som jag sprang på i fredags, räddade dagen genom att dra med mig på bokprat på jakanbibblan där hon jobbar. det var fint, som bokprat brukar vara, med jonas hassen khemiri. det är alltid jonas hassen khemiri på bokprat av någon anledning. kändes tryggt.
hängde kvar med biblioteksfolket när de stängt, och jonas – vacker som en dag – plockade med sina grejer. håhåhå jag såg nog hur han trånade åt vårt håll! men jag och elisabet var ju för coola för att stanna kvar och förföra honom, så vi lämnade det åt de desperata biblioteksassistenterna. (tss)
de var så himla genomskinliga: ”ööhh… jag känner mig lite sugen på en öl..?” så tittade de på varandra och försökte se svala och vackra ut och oberörda, men man såg hur hjärtat bankade under ullkoftorna när de sneglade mot jonas. (som de säkert fick med sig sen, jag hann inte följa utvecklingen)
mötte annica på sekt för lite schysst elektroakustiskt. åh jag älskar sekt, för man får alltid känslan av att de driver med en. men nu var det absolut sista gången, för stockholm har blivit kallt, och ack, här finns ingen plats för avantgardet, åtminstone inte det roliga.
fast det som verkligen räddade dagen var att de ringde och ville att jag skulle komma på anställningsintervju för en tjänst som BIBLIOTEKARIE PÅ RFSU.
HAHAHAHA åh jag kommer aldrig sluta skratta. åh jag är totalt okvalificerad, men de skulle bara veta hur perfekt jag vore! JAG VORE PERFEKT. hahahahahahahaha. och haja att jag skulle ordna privata bokprat med vackra författare. det skulle vara lite som att ha sitt eget playboy mansion.

jösses, jag känner mig som en gammal kulturtant. det är så mycket känslor. och så mycket kultur. och jag luktar så illa.



#25
9 november, 2006, 1:32
Filed under: allvar

Åh, Sverker… man får lite perspektiv på tillvaron (eller är det det man inte får) när man ser honom uppröras över värmeljusens ”fjösiga lågor”.



#17: till Malén
23 oktober, 2006, 21:24
Filed under: allvar, klassens pajas, Uncategorized

 märklighet

Bildtext: ”Jag vill ha ögonkontakt med folk och tala om sånt jag tycker är viktigt.”

(Alt.: ”Hon var klassens pajas, men inombords grät hon.”)



#16: or gli perdono!
22 oktober, 2006, 17:30
Filed under: allvar, bling

En insikt: Man kommer aldrig undan Foucault, även om man springer. (Men Foucault själv kommer alltid undan.) Jag skulle döda alla författare i världen för en snilleblixt. 

Veckans försök till självkaraktärisering: Jag är lat. Och jag är piffig.  

Det här tycker jag om: väldigt roliga människor med stort allvar. Jag tycker helt allvarligt att allvaret borde återupprättas. Ironi är gjort och jobbigt. Jag vill ha ögonkontakt med folk och tala om sånt jag tycker är viktigt.  

Jag tycker också mycket om min symaskin. Håller på att sy den piffigaste jackan i världen. Den ska jag glassa runt med i hooden och äga fett. Går utmärkt till leopardvantarna: bling är då sannerligen my thing.  

Så vill jag ha någon som alltid ligger i min soffa. Som jag kan gå och krama när jag behöver det. På ett barockt vis, med Maria Callas som soundtrack. En barockträdgård med ordning och reda vill jag också ha, och laktostolerans.

 Åh, jag känner mig så skör –  

försiktigt.