jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig


#44
29 november, 2006, 23:33
Filed under: tidsreglering, tunnelbanan

tidsreglering
det är inte science fiction, det är bredäng.

när jag åkte hem med tunnelbanan idag lutade jag mig mot dörrarna – och ramlade ut! tåget bara åkte iväg, lämnade mig i tunneln med min förfäran. och det var kallt och mörkt och blött och jag kände mig extra mycket ensam.
men det gjorde inget, för det var åtminstone hemskt oväntat. 

citationstecken är bra. man kan sätta dem kring valda meningar, som denna:

”come on baby fuck me gooood”

så kan man säga att det är från en låt av bwp.

Annonser


#41, uppdatering
29 november, 2006, 18:05
Filed under: Uncategorized

ojoj, glömde visst publicera sidorna som bilderna i inlägg 41 länkade till. men nu går det bra att vältra sig i appalachian glory.



#43
28 november, 2006, 17:07
Filed under: Uncategorized

om ni undrar hur det blev så stylish helt plötsligt har jag uppgraderat till master of stylesheets.



#42
28 november, 2006, 1:00
Filed under: glesbygd, heterosexuella matrisen

på rapport sa de: det är överskott på kvinnor i vissa områden

och sen: för länge sen bussades kvinnor till pajala, för att man trodde att det skulle hjälpa

 

 

jag förstår egentligen inte varför jag tycker så illa om glesbygden. kanske kunde de skicka dit mig på försök.



#41
26 november, 2006, 14:44
Filed under: mormorsmoln, twin peaks på riktigt, Uncategorized

det är hejdlöst roligt att läsa wordpress sammanställning av söktermer till den här sidan. min favorit är nog ”kärlek,knullar , döden”. jag hoppas att personen ifråga fann vad han eller hon sökte efter. tror jag. 

nostalgichock! fikade med faster och kom in på den gången då tjugo fanatiska baptister i ett hotellrum någonstans i south carolina tryckte upp mig mot ett hörn och försökte frälsa mig (med vevande armar, rullande ögon och en hemskt massa hallelujah).
efter fikat åkte jag hem och tittade på gamla foton från tennessee. en del är verkligen rätt fantastiska:

patsy   whitt   judy   jody 

rebecka  Future Homemakers of America

för övrigt är större delen av mänskligheten rutten.
mormor var superkommunist och vägrade av principskäl köpa sin lägenhet då grannarna ville omvandla till bostadsrätter. de var hemskt otrevliga mot både mormor och mamma av den anledningen, fast att det egentligen, nu när hon dog (efter att ha glömts bort av hemtjänsten), var till deras fördel. eftersom det är de som får sälja den, inte vi.
mormor har bott i den där jädrans lägenheten sedan trettitalet, mamma har växt upp där, och när jag själv tänker på mormor i bilder är bland det första som dyker upp hennes lägenhet med medaljongtapeterna.
nu har bostadsrättsföreningen fixat homestyling (!), samt nya golv och tapeter, och essingemäklarna har lagt ut bilderna på sin hemsida. jag säger er: stockholmsvitt är det nya ariskt. visserligen var mormor en sådan programmatisk ateist att det blir omöjligt att tänka sig henne sitta på ett moln och titta ned på världen. men åh. det gör ont i hjärtat.

aj.



#40
24 november, 2006, 0:07
Filed under: Uncategorized

vad betyder det att jag har försökt att utöka ram-minnet tre gånger utan att lyckas

måste sluta mina underliga metaforer



#39
21 november, 2006, 23:49
Filed under: döden döden, Uncategorized

min new york-faster britt är i stan. hon är världens bästa och helt tokig. när hon är på bio sträcker hon fram handen och presenterar sig för folk som går förbi henne i raden. bara som ett exempel. jag tror att hon är konstig även i new york.

hur som helst.

känns som att delar av mig stannat kvar på alla platser jag har varit på idag. britt, jag och sofi gick först på stadsmuseets utställning om döden. jag tänkte att den skulle vara lite småskojigt morbid, och det var den väl kanske också, till största delen. man fick till exempel tillfälle att designa sin egen gravplats:

döden dö            döden dö

(jag är mumien framför kattbilden – minns nu att det är såhär jag vill ha det!)

men det småskojigt morbida var innan vi plöjde genom fyra totalt ångestingivande dödenfilmer i deras bio och jag satt och koncentrerade mig på en punkt i ena hörnet av filmduken för att inte kräkas, och ansträngde mig för att se tuff ut tills jag harklade mig och sa att jag nog måste gå, tyvärr.
stod sedan och svajade framför en likbår (ja!) till dess jag kvicknat till tillräckligt för att fatta att det inte var jag som bara hade två veckor kvar att leva, och att jag med lite viljestyrka skulle lyckas ta mig vidare till nästa spännande rum, och nästa spännande tema, typ självmord.

som om inte det vore nog hade vi bokat biljetter till babel lite senare.  ett hett tips till den som tänkt gå och se babel är att inte se dödenutställningen samma förmiddag! man kan väl lugnt säga att den var krankenangst i tre timmar till.
alla satt alldeles tysta på tunnelbanan sen. om jag vore tjejen som med gott samvete kunde citera insiktsfulla aforismer om livet skulle jag göra det nu.