jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig

Jag har inte direkt stinget denna vecka. Både idag och igår gick jag upp tiidigt och började den mödosamma vägen till skolan, bara för att inse att jag verkligen inte orkar med några katalogiseringslabbar och därför vände hem till Bredäng igen. Igår kom jag till och med så långt som till Uppsala, idag bara till Sätra Centrum.
På Fars dag cirkulerade jag kring telefonen i några timmar, sen när jag äntligen lyckats ta mig i kragen för att ringa hade Telia stängt av hans abonnemang. Here goes nothing.
Och jag vet precis huruvida det är läge att skratta eller gråta, ändå är jag typ störd i huvet och sitter och skrockar åt SAB-systemet. if the day came when i had a natural emotion osv…
Så här känns det väl egentligen (ja, det är jag som flyger där).
Bara det att jag ägnar timmar åt att göra en vulkananimation. Jesus Christ, jag tror att jag är seriöst deprimerad.
 

——————————- 

Men oh oh oh det här är den coolaste bruden i världen:

Make her yours!

I nästa liv ska jag leva på tjugotalet och dricka kopiösa mängder whisky på dekadenta jazzklubbar. Och hångla upp en och annan snugglepup i kyssäkta läppstift.
Ungefär som nu då. Fast på tjugotalet.
http://en.wikipedia.org/wiki/Flapper