Sparat under: bokcirkeln
mitt hjärta kan inte annat än fyllas av kärlek
Sparat under: Uncategorized
ett sätt är att även om det blåser lite kallt tro på det vi trodde på trots allt
Sparat under: Uncategorized
För övrigt är Tidningen Kulturen en bra tidning. Så inga missförsånd uppstår (och arbetstillfällen missas).
Förstapriset i min nyinstiftade tävling Tusan, en sån tautologi! går till en viss Enander, som i Tidningen Kulturen skriver om George Bernard Shaw med underrubriken ”den excentriske avvikaren som alltid gick sin egen väg”. Han lyckas rätt väl även i brödtexten:
”[...] den alltid kvicke, fyndige och oftast briljante George Bernard Shaw”
”Pengar och rikedom misstrodde han djupt och innerligt [...]”
”[...] förblev livet igenom en övertygad och hängiven socialist [...]”
”Envist och styvnackat hyllade han människans rätt till frihet och självbestämmande.”
”Som person var han vänlig och ytterst älskvärd om än med ett kyligt och distanserat drag i sin personlighet.”
”George Bernard Shaw är fattig; mycket fattig. Pengar har han inga [...]”
”I varje del av livet vill han finna jämlikhet och strävar efter en egentligen aldrig möjlig perfekt balans.”
Jag misstänker att min upprördhet över onödiga upprepningar grundar sig i att jag är en tönt utan liv, men ooh, döda darlingarna, döda darlingarna!
Okej om det här hade varit författarens egna hobbyprojekt, men i ljuset av förra veckans lansering av tidningen känns det ju liiite lustigt då va… [Insert: upprört gutturalt ljud] Då kunde man exempelvis läsa om Diamanda Galás (essän ”Knulla döden!”) i akademisk-filosofiska krusiduller som ”[h]os Diamanda Galás njuter Gud själv av begäret, hans röst talar i hennes skrik, i hennes schizofrena ljus”.
Ni hajar. Vad hände sen, undrar jag. Vad hände sen? [Insert: upprört gutturalt ljud]
Haha, jag skulle bli den jobbigaste svenskläraren: Skribenternas motsvarighet till idrottsläktarens feta drägg, och deras ”ni spelar som kärringar!”. Jag väntar på inbjudan till Johannes elitistparti. Nivå, tack! Nivå!
*
*
*
Uppdatering ———————
Jag har varit på fest i Rågsved med chefredaktören för Tidningen Kulturen (dvs Galás-skribenten). Han gav mig sitt visitkort med kommentaren ”vi behöver feministiska perspektiv”. Åh, Maria och hennes kontakter asså - jädrans tur att ingen läser den här bloggen.
Sparat under: Uncategorized
(Alt.: ”jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig”)
Bildtext: ”Jag vill ha ögonkontakt med folk och tala om sånt jag tycker är viktigt.”
(Alt.: ”Hon var klassens pajas, men inombords grät hon.”)
En insikt: Man kommer aldrig undan Foucault, även om man springer. (Men Foucault själv kommer alltid undan.) Jag skulle döda alla författare i världen för en snilleblixt.
Veckans försök till självkaraktärisering: Jag är lat. Och jag är piffig.
Det här tycker jag om: väldigt roliga människor med stort allvar. Jag tycker helt allvarligt att allvaret borde återupprättas. Ironi är gjort och jobbigt. Jag vill ha ögonkontakt med folk och tala om sånt jag tycker är viktigt.
Jag tycker också mycket om min symaskin. Håller på att sy den piffigaste jackan i världen. Den ska jag glassa runt med i hooden och äga fett. Går utmärkt till leopardvantarna: bling är då sannerligen my thing.
Så vill jag ha någon som alltid ligger i min soffa. Som jag kan gå och krama när jag behöver det. På ett barockt vis, med Maria Callas som soundtrack. En barockträdgård med ordning och reda vill jag också ha, och laktostolerans.
Åh, jag känner mig så skör –
försiktigt.
Sparat under: problem med rummet
för att vara en sluten mussla är jag verkligen en öppen bok.
