jag skrattar inte åt mig, jag skrattar med mig

”Vårpiskning är en nordisk sed, antagligen med mycket lång tradition, som levde kvar in på 1900-talet. Man samlades i vårsolen och piskade varandra med späda björkkvistar tills överkropparna var röda. På så vis drevs vintern ur kroppen och vårlivet och björkens kraft in och hälsan stärktes.”

Jag tror att nästa inlägg kommer att handla om mormor; charterresan till Rhodos ‘76.